Tiden går så fort. Min blogg innehåller inte så många nya inlägg. Vi tränar inte så mycket lydnad just nu jag och Nemo. Ska inte göra det heller, vi nöjer oss med att träffa gänget för träning en gång i veckan. Äntligen är vi igång igen. Men jag vill ju så mycket mer. Nemo är nöjd med livet som det är just nu. Han har faktiskt blitt lite gubbe, på fler sätt har det visat sig. Det vi däremot pysslar lite mer med är viltspår. Iaf just nu. Inget jag direkt tyckt varit jätte kul-men nu är det galet skoj! Förmodligen för att jag börjar förstå hur det går till. Nemo har inte riktigt varit bekväm med det, men vi har tränat en del och nu är han duktig och spårar med entusiasm och självförtroende. Min älskade svarta hund! Anlaget är avklarad med högsta betyg, och nu ska vi inom kort prova på ett öppen klass spår. Wilma är en stjärna på att spåra, viltspåret är inget undantag, hon har en liten men fantastisk liten nos! Hon har dessvärre fått nån form av nybildning i sin mun, det oroar min redan nojjiga matte själ att den finns där. Har pratat med min veterinär, vet inte hur länge den funnits där, därför vet jag inte om den växer eller så. Men alla som känner mig vet att jag är ganska noga och upptäcker det mesta, så jag har en känsla av att den uppkommit ganska fort. Men hon är som vanligt- och det är just nu matte som mår sämst av den fula dumma knölen i hennes mun! Min lilla tuss! Snart hoppas jag att några nya små flattar får se dagens ljus och att en av dessa blir blir min. Jag har planerat för det, ifall han föds min nya lilla hund. Om ett tag...ganska många dagar känns det som....vet jag:) Det galnaste är att det känns som om man blir extra mycket galen av att längta så mycket...efter en alldeles underbar liten hundvalp som ska bli min nya tävlingshund. Märkligt!!! Ha det bra, nu ska vi ta en kvällspromenad :)