For till Ekebyboda på förmiddagen. Var bara tvungen att kolla Nemos reaktion på skott. Han har ju reagerat två gånger och jag tycker det känns jätte trist verkligen. Hade en plan från början att bara göra nåt roligt i skogen. Därför tog jag favvosarna med idag-dummysarna! Nemo älskar sina dummys! Gick ganska nära skjutbanan, de sköts inte så mycket. På en stig tränade vi lite dirigeringar och lite linjetag. Han brydde sig inte alls om pangandet som nu eskalerat en aning. Gissa om jag är lättad och glad! Han fick även leta lita karameller i skogen under pangandet. Nemas problemas!  

Sen träffades vi hemma hos Zandra. Pratade igenom lite vad vi skulle göra. Tog bilarna till ett jätte fint ställe där det fanns ee bra uppletande skog. Diezel har kommit på att uppletande är roligt och han har verkligen kartat på sig grabben. Jätte roligt! Med Nemo ville jag bara ha roligt roligt roligt! Hade liksom ingen annan plan för dagen. Hade en bra känsla redan innan efersom jag var så glad för skott träningen. Uppletandet gick kalas bra för Nemo. Han letade så fint och sprang så fort han bara kunde för att ge matte fina saker! Zegra har inte riktigt förstått uppletandets upplägg. Hon sprang mest och var tokladdad. Men vi avslutade med att lyckas iaf. Men Zegra är en toppen hund och kommer bli förbaskat duktig det vill jag lova! Vi gjorde på tok för svårt för henne till en början.....

Sen kom det en sur bonde. Lite trist. Men inte alls ovanligt. Så synd att de är så griniga. Borde det inte vara bra att någon vill vara i skogen? Dessutom springer inte våra hundar vind för våg utan jobbar- MED TJÄNSTETECKEN PÅ! Men det fattar inte folk, de tror bara att de jagar vilt och förstör naturen, lite ledsamt faktiskt! Så vi åkte därifrån hem till Zandra. Där fick alla hundar springa budföring. Nemo tyckte det var så kul. Han sprang sitt allra snabbaste till Zandra och var verkligen duktig. Det gick bra för resten av gänget också.

TACK för idag tjejjer! Är så glad att jag får träna tillsammans med er!

Här en bild på Wilma med tjänste tecken-alla ska ha väst när det är skogs arbete på G!

I morse åkte jag till Lurbo och träffade syrran och Mio. Mio var lite....seg idag eftersom han tryckt i sig en hel skål med jordnötsringar. Men glad ändå! Vi spatserade runt i drygt två timmar i det härliga höstvädret. Så kul! Hundarna for som loskor över ängar och till skogs. Wilma hittade en stor skit hög av nåt slag att rulla sig i, och hästbajs att smaska på. Gissa om hon är nöjd då !

Träffade Jenny efter det. Hon hämtade upp mig och sen for vi till Alunda och kollade på lydnads tävlingen där. Det var många trevliga ekipage med. Bla en skit snygg golden.... Tyckte han? var snygg för han var jätte mörk till färgen och matten o hunden var glada och hade så kul på planen. Har ju även blivit liiiite sugen på rottis sen jag träffat Zandras tik Zegra. Dom är jätte duktiga. Trodde inte rottisar var så som hon är. Men jo-det är dom! Zegras uppfödare var där och tävlade med hennes mamma. En jätte fin trevlig tik. Hon fick ett första pris 185p eller nåt sånt. Men jag ska ju ha flatte för jag ÄLSKAR ju flattar! Najs!

Har tänkt lite mer också. På Nemo. Ska kolla upp att han är frisk. Han ska få göra en allmän koll & fästing prov, kolla synen bla. Bara jag vet att han är frisk min gosse. Sen ska vi om möjligt fokusera på lydnad och viltspår, resten skiter jag i. Bara han är frisk.....

Passade på att mingla lite också. Kul att träffa lite gamla "klubbisar"! Det kändes fint att bara titta på tävlingen och inte vara med själv. Kul att det gick bra för så många!

Nää nu blir det nog lite Nemo gos! Ha det gott! Tjing!

I går drog vi till Sala. Jag Nemo och min syster och hennes cocker Mio hade bokat domare för anlagsprov, viltspår. Jag var helt sjukt nervös. Alla säger att det är så "lätt". Tänk om vi inte alls skulle klara det?   Vi lottade och jag och Nemo skulle starta först. Först blev det avläsning av chip och skriva lite papper. Mio tyckte domaren var hiskligt ful, otäck och skällde och var riktigt j-a förbannad  . Så Ken som domaren hette, bad syrran att läsa chipet själv efter en liten stund.

Domaren visade på vart vi skulle starta. Fy vad jag var nervös. Som tur var fick vi en mycket bra start. Han susade iväg med mig efter i linan. Men efter andra vinkeln var vi ganska långt inne i skogen. Då blev han plötsligt låg. Svansen ner och han stannade och tittade oroligt. Fick mer eller mindre en chock, min Nemo är aldrig fundersam över saker och alltid positiv. Har aldrig sett nåt liknande förut! Trodde nästan han kände lukten av björn   eller nåt ute i Sala skogarna! Fick flera gånger säga åt honom att fortsätta "spåååår"..... vilket han då genast gjorde. I slutet gick det bättre då fick han upp ett fint lagom tempo och spårade mycket mycket bra!

Tycker inte det var lätt, det var långt och lite klurigt. Då har vi ändå person spårat en massa. Men det här var nåt helt annat. Kanske kändes det svårt för att min hund inte alls var sig lik????? Börjar bli verkligt orolig för min pojk......

Efter spåret fick vi massor av beröm av domaren. Full pott, godkänt! Underbart!

Syrran och Mio klarade sitt spår också galant med samma betyg. Vi hade tillomed samma tid, 15 minuter. Mio är en spaniel, och jag menar att de har en näsa som är outstanding! Dom bara har en fantastiskt bra spår förmåga. Wilma spårar precis likadant och lika bra som Mio. Nemo hade hög näsa nästan hela spåret.

MEN! Jag är fasansfullt orolig för min hund och vår träning och tävling. Han har förändrats. Sen i våras. Jag fattar igentligen ingenting. Men det stör att han blir osäker och inte är "med". Men det som gör allra allra ondast är att det är mitt eget fel! Hoppas jag för annars är han sjuk på något sätt! Jag känner mig som en usel matte. Det var jätte länge sedan jag tränade som jag alltid har gjort. Jag har inte en säker stabil grund när vi ska ut och prestera! Och det är vidrigt, för hur ska han kunna göra sitt bästa o inte jag TROR på det vi gör??? Det gör så förbannat ont!

GLAD POSITIV, MED HJÄRTAT I FÖRSTA HAND! Nu bara gör jag. Måste verkligen ta mig en funderare på vad vi ska göra. Måste hitta tillbaka till glädjen. Själklart säger ni säkert! Men näää, ni har fel, den som säger att det är "lätt" kan hoppa och klappa sig nånstans! Självklart tycker jag att det är roligt att träna min hund. Han är mitt allt, det bästa som finns. Jag avgudar honom och vår träning. Hur kan det då bli såhär? Men jag tänker inte sluta, inte ge upp. Men jag vete katten vad jag ska hitta på?

Samma sak gäller skotten. Vi la en platsliggning i våras på klubben i Alunda. Med skott. Jag la honom lååååångt bort. Tyvärr reagerade han på skotten. Sen dess är jag skit osäker. Hur tränar man skott på ett vettigt sätt? För det går väl? Det måste gå!!!

Har funderat på att ta kontakt med nån retriever människa som man kan få träna med. Kanske grunden i apporteringen. Bara för att hitta stadgan, passiviteten. Lära sig. Och att skotten blir positiva. Shit, har så mycket tankar. Vet snart varken ut eller in!

Sen är det så konstigt. Han har blivit mer osäker, rädd för att gå över saker, skotten, konstig???? Suck................

Har fått prel svar på Nemos nybildning. Den bestod endast av fett. Och attans vad glad jag är för det. Såret ser fint ut och läker bra. Snart ska vi sätta igång med träningen igen. Det känns så enormt bra att vi kan fortsätta träna mot våra mål, jag och Nemo. Min sambo är putt för att jag är mer eller mindre luspank. Men tänka sig att veterinär besök är aldrig planerade, veterinär besök är heller aldrig billiga. Hundarna går före allt annat. Kanske måste man prioritera annat än nöje? Hur fan man är gör så nog blir det fel nånstans. Blir så trött!

Finaste Nemo!

Det är allt man kan göra. Men fy vad det känns trist. Nemo är lite inåtvänd i sin tristess, nästan så man kan tro han trivs med att ha tråkigt? Själv har jag städat varenda vrå här hemma. Wilma vilar också sig i form, vinter form  ........

Stefan och Jenny har precis hälsat på. Vi har fikat och jag fick fina födelsedags presenter. Tack ska ni ha! Syrran och jag har skickat in anmälan till en viltspårdomare så vi ska snart, förhoppningsvis, göra anlagsprovet. Det blir spännande.

Nemos operations sår ser fint ut. I natt sov han utan tratt, han bryr sig inte om sitt sår. Han fick ha skossingen på sig ifall han skulle klia sig. Den är besvärlig och när jag tog av den ville han bara putsa på sin tass. I natt ska han få sova naturell  !

Senare idag ska Jenny och Zandra träna med sina rottisar. Men jag vet inte om jag kan hänga med eftersom det väntas lite mer främmande. Eftersom jag lider av tristess åker jag nog och tittar på deras kurs i morgon..... Mej slipper man inte så lätt. Kanske hinner jag byta några ord med Eva då också.

Tänker väldigt mycket på min nya hund.....som inte ens existerar än på länge....., längtar längtar.... Tänk vad roligt med en flatte till! Nu ska vi gå ut på en liten stillsam promenad!

I onsdags var vi till veterinären och tog bort en nybildning på Nemo. Den satt på vänster sida av bröstkorgen på ett av hans revben. Inte särskilt stor men ändå... Bokade tid hos veterinären, men hoppades att slippa op. Men tyvärr blev det inte så. Veterinären tyckte att det var bäst att ta väck eländet, oavsett. Dels är han en flatte, dels börjar han bli till åren..... Skulle den få sitta kvar finns ju alltid en risk. Lämnade honom på onsdag morgon. Nemo gillade inte att jag lämnade honom. Jag gillade inte att lämna honom. Medans sköterskan skrev in alla uppgifter satt jag bara och grät. Jag gör det ofta och mycket. När veterinären hade tittat och klämt på nybildningen och vi hade diskuterat en lång stund var det dax för henne att ta Nemo och gå. Han ville inte gå med henne! Då bara gick jag. Storbölandes. Vad man känner sig hemsk. Rutten. Elak. Min finaste!

På eftermiddagen var det klart och jag fick hämta honom. Så härligt att få hämta honom. Han var glad-precis som vanligt! Operationen hade gått bra. Nybildningen är borta. Dessutom brände de bort några hud utväxter, en på armbågen, en på bringan och en på hakan. Dom har suttit där länge, men jag har haft koll och vi har tidigare bestämt att de ska få sitta kvar o ev ta väck dom Om han skulle in för nåt i framtiden, så då var det väl dax då.... Är ju omgiven av veterinärer på mitt arbete, så en veterinär på jobbet ska få titta på knölarna och ta reda på vad det är. Men det tar ett tag till att få svar.

På torsdagen, dagen efter op, var vi tillbaka hos veterinären för borttagning av den gasbinde rulle som varit fastsytt på såret. Den syddes fast över såret för att förhindra vätska att samlas i hålrummet efter knölen. En jätte gullig sköterska fick ta bort den . Nemo stretade emot allt han kunde. Hemskt. Han har blivit så rädd efter förra svängen när veterinären stoppade en tops för långt ner i hans öra och gjorde honom illa, det har satt honom på tvären. Men till slut så fick hon bort den.

Även igår fredag var vi tillbaks.... Var runt halva stan för att försöka få tag i en uppblåsbar tratt. Eftersom han börjar få klåda i öronen av tratten. Då hamnade jag åter igen på veterinär kliniken. Sköterskan passade på att kika på såret som ser lite rött ut. Hon ville att veterinär Stina skulle kika på såret. Stina gillar Nemo, trots att det var hon som gjorde illa hans öra. Nemo apporterade hennes skjort ärm och försökte samtidigt stoppa näsan i hennes ögon håla. Hon skrattade så då mös Nemo ännu mer...... Hon tyckte iaf att såret såg mycket bra ut. Skönt!

Måste bara ge en eloge till Uppsala veterinär mottagning som är så fantastiska! De tar väl han om mitt djur som de vet är de värdefullaste jag har. Och de kan ta hand om saker och hysteriska mattar på ett sånt bra sätt! Alla är inte särskilt bra på det.... Sköterskor och Stina och Elisabet är så jäkla duktiga! Hoppas även att den manliga djursjukvårdaren inte fick alltför ont när min hund tog lite fel när han skulle apportera hans bralla.... Han är ouppfostrad! Men så GÅR det när man ska hälsa på min galna hund!

Idag är det dag fyra efter operationen. Han är piggare och såret ser fint ut. Han har varken tratt eller sko för att inte klia sig. Så det underlättar enormt. Han sover med uppblåsbar tratt. Han ska få total vila i nån vecka till.

Men jag har tränings absinens ska ni veta. Jisses, det rycker liksom i hela kroppen. Jag vill träna med hunden!!! Men vi ska hålla oss ett tag till. Han behöver vila min guld gosse!