Sötaste Wilman med fluffig kostym!  

Diesel....väldigt fin! Han kissade på Nemo, inte lika fint.....

   Träning fritt följ.....   Belöning! Träning på att inte röra tassarna......  Svårt sa Nemo! Obs! Ser ni korven?   Titta vad duktig han är!   Vi är snygga!    Snyggt fritt följ! Promenad! Mmmmm kul pinne!!!    Världens bästa kompis!   Världens snask sugnaste kompis!  Busar lite i snön!      

Som sagt jag var bra slut igår efter sista dagen på Tävlings psykologi kursen. Bla pratade vi om rutiner. Väl fungerade rutiner som ska fungera inte bara på tävling utan användas och fungera lika på träning. Rutiner som är beroende på mig o min hund-inte på yttre omständigheter. vi pratade om rätt aktivitets nivå för olika moment. Tex hur ska hunden kunna hållas lugn för tex krypet eller hur ska jag få hunden med mer energi när det är dags för apportering? Massor av bra tankar och funderingar landade i mitt huvud kan jag säga.

Hunden ska ju inte bara kunna ett moment-utan göra det med ett bra självförtroende! Och det kom jag på (ahaaa-upplevelse...igen...) att så tränade jag med Nemo förr. Men inte nu, varför? Det gick bättre förr-vi SKA hitta tillbaka! Tillbaka till den där underbara spänningen och känslan- HÄR KOMMER VI, VI ÄR SUPER DUKTIGA JAG OCH MIN HUND! För visst är just det spännande?

Vi pratade en del om förberedelser, planering mellan moment. Tex från slutet på ett moment till början på nästa moment. Säg.....ett kort fritt följ. Avslutas med halt moment slut nästa moment rutan...... vad händer därimellan? Vi ska ju belöna, fokusera, alltså hitta focus igen och göra hunden beredd på nästa uppgift. Inte lätt när man ska ha många saker i skallen-det kräver träning, massor av tränng, samspel, glädje och spänning men också ett focus! Vi fick göra många övningar även denna dag. Fler gruppövningar. Så nyttigt för mig att göra massor av saker jag tycker är jobbigt. prata inför folk, hantera detta. Vi fick sitta bekvämt på stolen. Blunda och ta in vad Niina sa. Vi skulle bla tänka oss en jobbig situation, nåt som oroar oss. Jag valde att tänka på dagen innan, vår kvälls promenad. längre fram på vägen mötte jag person med lös hund-jag blev skit nervös. Vi fick tänka på den situationen, sen fick vi tänka att färgerna bleknade och själva bilden blev mindre och till slut försvann. hitta lugn, känslor. Låter helt rubbat! Men JAG kan säga att det funkar! Vi fick också tänka oss att vi var på en brukshundklubb, helt ensammna. Hitta omgivningen, hur den såg ut, hur det kändes, sen fick vi tänka oss samma plats med folk hundar tävlingsdag, hitta känna dom känslorna. Så jädrans häftigt! Jag fick handsvett, ont i magen och skakade nästan. helt rubbat! Vi fick öva på att plocka bort oron, och ha den känslan vi ville ha. Underbart! Jag tänker mig att jag vill vara lugn, glad, focuserad, liiiite nervös och att det ska bli så roligt och spännande att tävla. Det häftigast här var ju att jag känner igen känslan och minns när jag haft den! Den har funnits hos mig och den gör mig stark! Det var en AHAAA upplevelse utan dess like!

Vi pratde om att ta ansvar. Ärligt talat är det något vi missar många gånger. Vi ska ta ansvar för hunden. Jag har valt min hund-jag har valt min hobby. Hunden hade kanske valt nåt helt annat om den fått välja. Nemo hade kanske sprungit efter flickor istället? Mitt ansvar är att min hund gillar det vi gör. Mitt ansvar är att ta hand om min hund. På tävlingsdagen ska hunden vara i focus. Inte jag-jag är nervös hur ska jag klara osv..... det är det jag ska lära mig och träna på-lägga mina känslor åt sidan och kunna kontrollera dom, situationen. Ta hand om min hund maximalt! Går det dåligt-ta ansvar! Träna, gör en plan. Går det bra-ta hand om den situationen också! Man kan ju fråga sig: Vad upplever hunden? Det är hunden som ska vara i focus!

Vi pratade om attityd. Jag kan inte fråga hur terrängen ska pasa mig-istället, hur kan jag anpassa mig till terrängen! Liksom inte skylla på yttre omständigheter. Tex: fel väder, fel skor, fel rutan på plan. Det är upp till mig att anpassa mig! Klokt eller hur! Vi är för bra på att skylla på allt annat än att gå till oss själva! Man ska inte låta yttre omständigheter-jag kan ju inte göra något åt detta. Men jag har ett val- mitt val-träna, vara förberedd-hjälpa min hund på bästa tänkbara sätt.

Måste berätta en sak innan jag glömmer det. När jag åkte hem från Alunda igår var jag trött och frussen, ville bara hem! När jag körde över Ängeby var vägen fruktansvärt hal och läskig. Tyvärr körde jag för fort i en läskig kurva. trampade på bromsen men bilen fortsatte rakt fram. Panik!!!!! Helvete!!!!! Drog i handbromsen, fick stop på bilen en mm från ett dike. Men! Här använde jag mig av det jag lärt mig. Jag tänkte att jag faktiskt fixade situationen på ett väldigt bra sätt. Bilen stannade ju, ingen skada skedd. Jag la känslorna åt sidan, gjorde ett eget VAL. Jag kan välja att inte börja gråta av rädsla, varför ska just rädslan ta över mina känslor? Fortsatte och slogs av att det funkade! hjärtklappningen och handsvetten o tårarna uteblev. Trots att jag blev så rädd kunde jag hantera det. Jag kunde kontrollera mig! Det var fantastiskt!

Ingenting är omöjligt! Ett misstag är bara ett annat sätt att göra en sak! Det finns inga misslyckanden, bara resultat!

De övriga deltagarna var Anna med BC från Märsta, Åsa kom från Göteborg hade en terv, Monica från Falun med tollare, Angie från Kalmar med en Aussie och Therese från Sthlm med en schäfer. Ett gäng trevliga och duktiga bruttor!

Ja, det var det! Jag är frälst! Har ändrat mina mål totalt! Jag o Nemo ska inom 1 1/2 år ta tre första pris i elit klass. Min högsta dröm är lydnads championat. Vi klarar det-det vet jag! Men vi måste ha mål, en plan och roligt på vägen dit! Vi har så mycket att lära oss. Jag ska lär mig. Jag ka ta vara på våran träning! Jag ska bli en ännu bättre hund tränare, ta hand om min hund på bästa sätt! Framförallt tänka, planera hur vi ska träna olika moment, plocka isär momenten, det ska jag bli bättre på! Som sagt jag är frälst! Niina är min nya idol! Hon är fantastisk! 

 Jag frågade om råd angående träning av att inte röra på tassar. Har påbörjat den träningen. OMG! Min hund har ingen aning om att han tassar är spralliga och ens existerar! Men jag ser det som en utmaning, då känns det plötsligt mycket roligare! Ha en bra dag! KRAM!

Psykologi är avancerat. Jävligt avancerat. Idag har jag tvingat mig själv att göra saker (de andra deltagarna med) som jag avskyr att göra för att det är jobbigt. En del gruppövningar, välja ett moment och stå framför resten av gruppen och träna. Har fått en enormt stor inblick i min hjärna. Hur JAG tänker och lite mer hur jag funkar. Pratat inför allihopa. Räkna under tidspress. kryssa en massa siffror på ett papper i nr ordning, under tidspress och med störning! Låter konstigt. Men det är sjukt svårt-men tänk vad man lär sig av detta. kommit fram till att för min del är det jobbigare, nervösare, svårare att fokusera när jag har uppgifter jag inte vet hur de ska gå till-än en lydnads tävling där jag vet vad som händer vad jag ska göra bara att vi ska klara det på ett bra sätt! V har fått öva oss på koncentration. Nån stör men man ska fortfarande fokusera!

Nu är jag helt slut. Ska informera mer i morgon. Nu ska jag sätta mig och göra morgondagens läxa! Vill bara sova....min hjärna är helt ihopknådad.....

KRAM!

I morgon är det dax. För kurs med och för Niina Svartberg! Ska bli så jädrans kul. Men som sagt väldigt pirrigt. Ska bli skoj att tänka på nåt annat en stund. Ska bli skoj att göra nåt annat, annorlunda! det var länge sedan jag gick på kurs. Har heller inte gått nångång för Svartberg. Skulle gärna gå kurs för Eva Bodfält nån gång. Har ni? Miljoner gånger har jag kikat på Niina och Kents hemsida. Där finns små filmer bla när Niina och hennes Skoj tränar och tävlar. Har ni inte tittat så rekommenderar jag att göra det! Helt otroligt! Man blir tårögd av att se dom. Vilket samspel!

Min älskade sambo kom hem nyss. Han luktar mindre kul för han har svettats enormt mycket. Han har spelat innebandy. Dom som känner honom vet att han gör saker ordentligt. Detta gäller även sport, spel och övriga aktiviteter. Idag gick själva spelandet tydligen åt fanders. Han svor och visade sin sargade arm när han kom hem. Vad har hänt undrade jag såklart! Armen har fått två blodiga skrapsår. Och en blåaktig bula. Det kryper fram att han blev så arg för de förlorade. Han blev så arg att han slängde och svängde med innebandyklubban så den gick av. Bladet foromkring och träffade hans arm..... Ja vad säger man! För två år sen var ju vi till Öland. Vid ett tillfälle spelade vi minigolf. Å vad det var roligt tyckte alla. Hos min sambo väcktes en slags tävlings djävul. Han kubbade fram till en anslagstavla och memorerade ban rekordet. Sen spelade han minigolf så det sjöng om det! Han vann över oss andra tror jag.... Men svor ändå för han var så långt ifrån rekordet.... Han är underbar! Tobbe-du är bäst i hela min värld!

Lite mycket ståhej just nu. Chockbesked , hon , har sagt upp sig från sitt arbete. Det är så illa och jag kan inte göra ett skit-inte ett jävla dugg! Men jag har insett att nu jävlar är det slut tassat för min del. Man kravlar sig upp till slut ur det dyhål man blev nedslängd i. Nu är det nog! Alltid är det nåt skit, alltid deras skit! Säg vad ni vill-jag skiter i det för jag har kravlat upp ur det där mörka och ser att det är liiite ljusare....dock inte utan smärta! Och det är låååååååångt kvar att kravla....Men vem har sagt att det ska vara smärtfritt och lätt? På nåt vis borde jag inte skriva här. Men det här är ju jag......så jag skriver här....men långt ifrån allt.... Jag är så less. Men jag måste ju få göra nåt för guds skull!!! Jag vill leva mitt liv! Vill inte bli uppäten inifrån. Jag har ju samma möjlighet som dom! Samma möjlighet att välja här i livet! Jag väljer att leva-jag väljer att inte älta-jag väljer MITT liv-utan att vara egoist! Jag väljer som min bror så klokt sa- lägga all energi som de knycker från en på dom man har möjlighet att påverka, syskon o syskonbarn,

,släkt och vänner. Jag vill att de ska veta-men jag vet inte om de kommer hinnas med för deras del att fatta nåt! De vill inte förstå! Och de har faktiskt valt bort mig och resten! På nåt vis har jag kommit till insikt att det är såhär jag ser på saker och ting, att det är såhär jag har det! Och det är ju bara jag som kan göra nåt åt mitt liv. Jag älskar mitt liv! Mitt egna liv! Mitt liv med Tobbe, med hundarna, jobbet, mina vänner mina syskon...ja allt mitt! Ska iaf försöka, jag tror på mig själv-jag kommer förr eller senare lyckas! På mitt sätt!

Kram från mig till alla därute!

Jag har som vanligt varit ut på promenad med mina hundar. Det är så avkopplande, jag tycker det är underbart! Dessutom har det töat lite mer idag. Så i dag letade jag fram mina gympa dojjor. Vinter kängorna fick stå över den här promenaden. Men dessvärre var det lite för kallt, mina tår gillade inte kombinationen vinter och gympa pjucks o dagens slask. Men det var härligt att gå med dem på asfalten.

Vår gata är ju som sagt ganska så oplogad. Så när det kom en bil bad jag Wilma o Nemo hoppa upp på kanten av vägen på snödrivan. Nemo tyckte genast att en snödriva ska man inte bara sitta på, den ska man trixa på. Så han började gnugga hakan mot snön. Sen började han rulla sig i snön. Borra ner huvudet....Eftersom det var en viss sluttning på snödrivan så åkte han iväg. Ner på tomten som gränsar mot gatan just där vi stod. Jag såg liksom i ögonvrån hur han sprattlade runt i snödrivan. Wilma satt fint o tittade på mig. Vi blev kvar en pytte stund eftersom bilen som kom körde ganska sakta. När den passerat och jag sa varsågod sprattlade Nemo fortfarande på samma ställe i snödrivan. Nu stack bara en decimeter av hans bakben upp! Till min fasa såg jag att han hade åkt ner i snön som en kork! Ja det var bara att dra nånstans. Så jag tog tag i hans långa bakben och drog upp honom. Han är inte riktigt riktig min tokiga hund. Han såg lite yr ut när jag borstade av honom snön men annars var han lite glad som vanligt. Fattar inte hur han lyckas...... Som sagt-med en Nemo blir dagarna aldrig tråkiga! Bara lite upp o ner mellan varven!!!

I morgon jobbar jag min sista dag denna vecka. Sen ska jag vara ledig torsdag o fredag. Det är kurs, för Niina Svartberg! Längtar, trots att jag är jätte nervös.

Ha det så bra! KRAM!!

Vad mörkt det blir på en gång när det töat lite, trots att massor av snö ligger kvar är det stor skillnad. I morse var det halt. Jag fick ha Wilma under armen när vi skulle gå till bilen. Vi traskade över snön på gräsmattan, den djupaste snön. Annars hade vi inte kommit fram till bilen (både pga halkan och pga min lilla hund som är trött och inte är villig att vakna på morgonen...). Sen skulle jag starta och åka iväg. Men bilen bara gled. Otäckt! jag gasade som en tok men det hjälpte inte. Till slut släppte jag gasen och lät bilen glida omkring. Vred lite på ratten o vips stod bilen åtminstonde i rätt färdriktning. Det tog nästan en kvart att komma hemifrån . När jag sen svängde ut på gatan var det ungefär en decimeter slask. Det var bara att ha full gas, annars hade jag nog suttit fast antar jag. Jag vet inte varför våran gata är så oplogad. Den kanske blev bortglömd?

Vi har nyss varit ut på en promenad, inte så lång tyvärr. Har ont i ryggen. Jag går som en kratta när underlaget är lite ostabilt för det drabbar alltid baksidan.... OMG! jag låter som en sur tant! Sorry! Men jag är inte sur-tvärtom-glad o nöjd! Nåväl ikväll invigde jag min reflexväst. Aaaaaa!!!! Vuxen poäng, eller hur! Hundarna fick jätte fina och framför allt bra reflex västar av min syster i julklapp. Jag är stört nöjd med dom!! Tyvärr har jag slarvat med min egen. Men jag brukar ofta slås av tanken när jag själv kör bil-tänk om fler änvände reflex! Men idag hade både jag o vovvarna reflex!

För övrigt har det varit lungt på tränar fronten idag. Ska ju snart på Svartberg kurs....... Vi laddar!!!

Ha det bra! KRAM!

Det är hiskligt slaskigt ute. Vi har nämligen varit till stan. Min nya kamera är inköpt, får väl se hur länge den håller! Jenny kom till stan. Vi träffades och gick runt i drygt två timmar. Snorhalt ute. Blött och därför lite kallt. Samtidigt liiiite vår känslor på nåt vis   .

När vi gick där på trottoaren mötte vi ett par med en gigantisk schäfer aktig hund. Såklart blev den ett monster precis när den passerade Diezel. Mannen for omkull för han orkade inte hålla den. Jenny gick hålla hårt i Diezels kedja för han blev jätte arg. Hon lyckades ta sig förbi. Då fick den syn på Nemo. Jag blev skit rädd. Tog ett steg ut i gatan mitt bland bilarna, det var en rondell och övergångsställe så bilarna körde inte så fort..... Jag vet inte vad jag sa, bara nej nej nej nej..... Mannen lyckades komma på fötter och dra sin hund vidare. Då sa jag präktigt att det där var minsann jävligt otrevligt och att de skrämmer ju slag på folk! Usch jag blev så rädd så rädd..... Tur att den inte kom lös då hade Nemo varit slamsor nu! Den var mer än dubbelt så stor som flatten!! Kan inte vara roligt att ha en sån stor stark hund som kan ställa till riktig oreda....

Nu är vi trötta. Dags att vila i soffan en stund. Wilma har redan bänkat sig på rygg stödet med fleece filten. Hon är också trött o lite frussen!