I går drog vi till Sala. Jag Nemo och min syster och hennes cocker Mio hade bokat domare för anlagsprov, viltspår. Jag var helt sjukt nervös. Alla säger att det är så "lätt". Tänk om vi inte alls skulle klara det?   Vi lottade och jag och Nemo skulle starta först. Först blev det avläsning av chip och skriva lite papper. Mio tyckte domaren var hiskligt ful, otäck och skällde och var riktigt j-a förbannad  . Så Ken som domaren hette, bad syrran att läsa chipet själv efter en liten stund.

Domaren visade på vart vi skulle starta. Fy vad jag var nervös. Som tur var fick vi en mycket bra start. Han susade iväg med mig efter i linan. Men efter andra vinkeln var vi ganska långt inne i skogen. Då blev han plötsligt låg. Svansen ner och han stannade och tittade oroligt. Fick mer eller mindre en chock, min Nemo är aldrig fundersam över saker och alltid positiv. Har aldrig sett nåt liknande förut! Trodde nästan han kände lukten av björn   eller nåt ute i Sala skogarna! Fick flera gånger säga åt honom att fortsätta "spåååår"..... vilket han då genast gjorde. I slutet gick det bättre då fick han upp ett fint lagom tempo och spårade mycket mycket bra!

Tycker inte det var lätt, det var långt och lite klurigt. Då har vi ändå person spårat en massa. Men det här var nåt helt annat. Kanske kändes det svårt för att min hund inte alls var sig lik????? Börjar bli verkligt orolig för min pojk......

Efter spåret fick vi massor av beröm av domaren. Full pott, godkänt! Underbart!

Syrran och Mio klarade sitt spår också galant med samma betyg. Vi hade tillomed samma tid, 15 minuter. Mio är en spaniel, och jag menar att de har en näsa som är outstanding! Dom bara har en fantastiskt bra spår förmåga. Wilma spårar precis likadant och lika bra som Mio. Nemo hade hög näsa nästan hela spåret.

MEN! Jag är fasansfullt orolig för min hund och vår träning och tävling. Han har förändrats. Sen i våras. Jag fattar igentligen ingenting. Men det stör att han blir osäker och inte är "med". Men det som gör allra allra ondast är att det är mitt eget fel! Hoppas jag för annars är han sjuk på något sätt! Jag känner mig som en usel matte. Det var jätte länge sedan jag tränade som jag alltid har gjort. Jag har inte en säker stabil grund när vi ska ut och prestera! Och det är vidrigt, för hur ska han kunna göra sitt bästa o inte jag TROR på det vi gör??? Det gör så förbannat ont!

GLAD POSITIV, MED HJÄRTAT I FÖRSTA HAND! Nu bara gör jag. Måste verkligen ta mig en funderare på vad vi ska göra. Måste hitta tillbaka till glädjen. Själklart säger ni säkert! Men näää, ni har fel, den som säger att det är "lätt" kan hoppa och klappa sig nånstans! Självklart tycker jag att det är roligt att träna min hund. Han är mitt allt, det bästa som finns. Jag avgudar honom och vår träning. Hur kan det då bli såhär? Men jag tänker inte sluta, inte ge upp. Men jag vete katten vad jag ska hitta på?

Samma sak gäller skotten. Vi la en platsliggning i våras på klubben i Alunda. Med skott. Jag la honom lååååångt bort. Tyvärr reagerade han på skotten. Sen dess är jag skit osäker. Hur tränar man skott på ett vettigt sätt? För det går väl? Det måste gå!!!

Har funderat på att ta kontakt med nån retriever människa som man kan få träna med. Kanske grunden i apporteringen. Bara för att hitta stadgan, passiviteten. Lära sig. Och att skotten blir positiva. Shit, har så mycket tankar. Vet snart varken ut eller in!

Sen är det så konstigt. Han har blivit mer osäker, rädd för att gå över saker, skotten, konstig???? Suck................

 

Anna, Wille, Trofé & Danny...

23 september 2011 09:50

.. hälsar att vi hoppas att det bara är en fas för er. Ni är ju så duktiga och tränar och ligger i. Ni kommer hitta på ett sett, det är jag säker på!

Nu vet ju inte jag hur rädd han blir vid skott. Men du kanske ska ta och packa lite fika och åka dit där ni hör skott. Så att du inte gör en grej utav dem.. Ta med dig systeryster också, så ka nni snacka en massa strunt samtidigt ;)

Men jag tänkte på.. Wilma är väl berörd va?? Kanske helt enkelt har gått över på Nemo? Nu när du varit orolig för honom när ni varit till vet osv.. Funderingar ;)

Å sist men inte minst.. GRATTIS till superdupermega bra debut i viltspåret :)))

Kattis

24 september 2011 16:13

Hej och TACK så mycket för grattiset! Det var kul! Jo så ska vi nog göra, åka till en skjutbana och fika i närheten eller dyligt. Vet igentligen inte hur berörd han är han har bara blivit fundersam två gånger??? Ärligt tror jag inte Wilma smittat honom, hon är aldrig med när det smäller. Han har haft bekymmer med öronen pga scalibor halsbandet, tror det är det som ställt till det tyvärr. Har fått veta att hans förändringar kan ha med synen att göra så vi ska nog kolla upp det inom kort. KRAM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...........nästan ett år sedan jag bloggade! Just nu har vi semester. Helt underbart. Varje dag har det varit fullt upp, men inte idag. Fullt upp innebär mest hundträning faktiskt. I vintras gick jag en lydnads kurs med Eos hos E&T. På den kursen gic...

..........börjar min lilla flatte bli lite större. Han är nu lite över fyra månader och börjar faktiskt bli en stor kille. Han är hur go som helst. Vi tränar på både med vardags bestyren med allt vad det innebär, lite lydnad, och vi har just provat l...

För snart tre veckor sedan hämtade jag hem min valp. Han har fått namnet Eos. Jag har lite kass fantasi, men det är ett fint namn. Det har gått bra det mesta sen han kom hem. Han har haft lite trasslig mage, men det har löst sig. Nu mår han toppen oc...

I går gick Nemo och jag vårat tredje öppenklass spår. Likaså min syster Sussi och hennes cocker Mio. Vi fick båda två våra sista ettor. Tack gode gud! Flera har sagt att det är enkelt, men jag håller absolut inte med. Är väldigt glad och stolt över N...

Tiden går så fort. Min blogg innehåller inte så många nya inlägg. Vi tränar inte så mycket lydnad just nu jag och Nemo. Ska inte göra det heller, vi nöjer oss med att träffa gänget för träning en gång i veckan. Äntligen är vi igång igen. Men jag vill...