Ja det är knappt man tror det är sant! Men tre veckor går fort och snart är man tillbaka i den vanliga lunken igen..... Men självklart så njuter vi så länge det varar. Har ju faktiskt hittat på en del tok den senaste veckan.....

Anmält till en lydnads tävling. Mycket har inte fått fäste än, men vi tragglar på. Jenny och jag har tränat för Tomas Ivarsson för ett tag sen. Det var så häftigt. Fick många bra tips på många bra saker. Han gillade vårat fria följ, och det lever jag på fortfarande... Han fick mig att tänka om och att våga göra lite annorlunda. Våga vara tokig! Våga låta det bli tokigt! Man fastnar i gamla fotspår... Jenny blev helt såld och det var jätte roligt! En spark i baken på ett positivt sätt!   

Sussi, min fantastiska stora syster, och jag har viltspårat. I går spårade vi spår som var tio timmar. Det var fantastiskt att se hur hundarna klarade av det plätt lätt, förutom lite trassel i nån vinkel för gossarna, men de redde ut det galant! Vi fick oss i vanlig ordning en hel del skratt också! Saker kan bli så kostiga ibland. Det blev en jätte bra tränings dag!

Jag använder mina brillor. Dom är helt fantastiska. Jag har dom när jag kör, läser, ja nästan hela tiden. Har upptäckt att jag inte blir trött av att sitta framför datorn, ser väg skyltar när jag kör, ser dessutom bättre på långt håll med glasögon än utan. Tänk så det kan bli! Men det är ovant. På jobbet har jag tagit av dom så fort jag mött någon, känner mig som Maria Montazami- exposed!

Idag, sista arbetsdagen, var hundarna hemma. Tobbe kom ju hem klockan tolv. Nemo var trött i morse så jag tyckte det var som allra bäst att de fick vila i lugn och ro hemma. När jag kom hem var dom ute. Nemo sprang sitt fortaste fram till bilen och faktiskt hoppade upp på mig när jag öppnade bildörren. Mattes hjärta blev så glad när matte kom hem. Kan man känna sig mer välkommen hem än så  ? Nä det tror jag inte!