Nu har vi kommit hem efter att ha varit långt ut till skogs och spårat. Vi var duktiga i dag och tränade lite passivitet. Band fast hundarna och satte oss på våra ryggor och käkade. Vi köpte pizza på en avlägsen pizzeria och drack Trocadero. Alla klarade passiviteten bra utom Nemo. Han trodde det var trix dax och pysslade med, ja allt utom att vara lugn. Wilma och särskilt Mio satt bara och funderade på vad vi höll på med....

Smarrigt.......

         Gott!!!!       Trix dax!  

Det visade sig vara svårt att spåra idag. Mest blåbärs ris och torrt till tusen i backen. Alla kom runt med lite krångel i nån vinkel. Bloduppehållen var inte heller svåra. Tur att spåren inte var längre, då hade dom haft väl jobbigt! I dag lärde vi oss att underlaget inte var det lättaste och att om man snitslar ordentligt så blir allt mycket bättre  !!!

Nedan lite bilder från skogen!

Sussi och Mio in action!

            Jag och Nemo selar på.........                  

Efter spårandet åkte vi en bit längre bort i skogen och tog en liten promenad. Vi var nämligen i samma område vi bodde när vi var riktigt små. Syrran kom till och med ihåg ridvägarna hon red på med sin ponny Smulan. Det var en av de små vägarna vi gick på. Ur läckert! Fin skog med en massa mysiga stigar.

Full rulle!!!

  Go kväll!

Träffade Mia på UBK för lite snack och träning. Jätte roligt att träffas, känns som en evighet sedan sist. Puma har blivit friskare och jag är så oerhört glad för Mias skull, så glad att hon "blir reparerad". Det gick bra för Mia och Puma. De tränade på vittringen, som går mycket bättre. Dumrutan var jätte fin. Vad jag önskar att min hund var så där rask och alert i steget!! Puma gör lika som Nemo när det är dags för dirigerings apporteringen. Fort till konen och sen bara springer och tar en apport. De hinner liksom inte lyssna på vad man säger. Och det är så frustrerande. Men Puma var ändå duktig idag för trots att hon sprang på motsatt apport så sprang hon förbi den och mitten apporten och sen tog hon rätt! Undrar HUR dom tänker de små liven, tänker gör dom ju absolut......

Nemo och jag tränade en gång på dirigerings apporteringen innan Mia kom för vi var på plats lite tidigare. Då gick jag ut med apporterna innan så han verkligen skulle lyssna på vad jag sa. Nackdelen var att jag ställt upp dumrutan en bit därifrån till höger. Så när han vände på skallen så såg ju han en gul rolig kon och sprang ditåt. Förbannat klantigt av mig, men skit samma..... Han lubbade rätt sen.

Resterande tid av träningen gick åt till dumrutan. Vi gick gick å gick o gick o gick...................... Det blev fel fel fel fel o fel. Men Mia har fått mig att förstå iaf. Hennes analys av det hela var intressant. Nemo är oerhört förig. Han lyssnar , men hör vad han tror han hör. Jag har tränat lite tokigt tror jag. Lärt honom att han inte behöver lyssna. Mia talade om också att jag ska använda ligg istället för ner eftersom det går mycket snabbare då, och det inte är för att det låter lika, sitt o ligg alltså, utan för att han inte LYSSNAR på vad jag säger. Det är så svårt att tänka på hur och vad man säger på vilket sätt osv. Min hjärna är som smält smör just nu. Ska inte träna detta utan att Stina eller Mia är med och hjälper till, det känns som en mycket bra plan! Avslutningsvis satte han sig på kommandot SITT, det kändes plötsligt väldigt uppmuntrande! Nemo blev seg av värmen och han tappade lite fokus. Men det kan ju ha varit lite enformigt vad vet jag......

Nu blir det vila en stund sen drar vi ut till skogs och spårar igen............. Tyvärr blir det ingen lydnads träning på en vecka nu eftersom vi ska åka på semester. Men vi båda kanske behöver en paus. Snart är det ju Elit start igen... Hua mej....

Wilma var med också. Men hennes mat och som klocka ringde, då var det sov dax. Hon tycker om att bara vara med. Hon fick en korv bit iaf, för att hon är så gullig!

Pratade med Mia om skotten också, nu känns det bättre och inte så hopplöst. Man

ska inte bry sig så djävligt, då går det bättre! Bara att träna på helt enkelt!

Ha en fortsatt bra dag! Ska försöka fota lite i eftermiddag  

Ibland slås man av hur mycket man tycker om sina ögonstenar.....

Idag gick vi upp före klockan sex. Eller vi o vi...... Nemo och jag vaknade då. Vi låg en stund i sängen och det tycker Nemo är gosigt när vi kan ta det lungt på morgonen och han kan ligga brevid mig och bli lite kliad lite på huvudet eller magen. Wilma var jätte trött. Fick låtsas att det satt en katt utanför för att hon skulle komma med ut på morgon rastningen. -Men oj, titta en liten kisse! säger jag och öppnar dörren. Då vaknar hon på mindre än en tiondels sekund och står genast givakt vid dörren. Rubbat, men ibland måste man ta till fula trix.

Sen for Tobbe och jag långt bort till en fin skog för att lägga lite spår till Nemo och Mio. Tobbe fick sätta snitslar och dra skank och jag gick med blodet. Inte alls så lätt att hålla koll på så många saker! Tror spåren blev korta i vanlig ordning. Men jag trixade till det med ett bloduppehåll på några meter så får vi allt se hur dom löser det lilla problemet. Tobbe var första gången ute till skogs och la spår. Så han gick vid sidan av alla små grästuvor ormbunks buskage och pinn högar. Det är ett slött rådjur som har blivit skadat i skogen idag........ Men det gör inget alls. Han var väldigt duktig och planerade noga hur han skulle gå. Han har stor potential som blivande spårläggare! Vi ska gå spåren senare i kväll, då blir det ganska många timmar gammla.

Senare ska vi hinna med lite lydnads träning. Hoppas det går bra idag. Dum rutan är ett rent helvete och nu vill Nemo inte göra någonting alls rätt nån endaste gång. Jag FATTAR inte hur nåt så litet kan bli så enormt!

För övrigt lider jag av ångest, som fan. För några veckor sen var vi till Oland på torsdags träning. Jag la Nemo plats när det skulle skjutas. Han blev påverkad av skotten. Vet inte varför. Såg endast att han drog bak öronen lite, men det kändes inget konstigt eftersom de låter ju högt trots allt. Dessutom la jag honom så långt bort från skytten som var möjligt.  Han var lite låg sen när jag satte upp och avslutade. Han låg bara två skott dessutom. Men jag kunde fortsätta sen med tränandet. I går kväll var vi ute på gräsmattan och tränade lite. Då small det. Samma sak. Svansen åkte ner och han tittade sig omkring. Fattar inte. Eftersom jag har en skott rädd hund, Wilma,  så vet jag vilket helvete det är. Det här är det värsta som kan hända. Ska genast ta tag i problemet och fixa så att jag kan träna ordentligt under ordande former med smällar och skott. Det här är verkligen inte kul alls och det gör ont i själen! Och varför i helvete händer det nu??????

Men snälla säg att det går att träna?? Han är ju berörd inte rädd, det är ju en jätte skillnad. Fy vad jag känner mig illa till mods av detta..... Kanske är det bara tillfällen? Nää det kan det inte vara, för han har aldrig någonsin brytt sig   ....