I natt hade jag hemska mardrömmar. Vaknade med fruktansvärd huvudvärk. Tobias fick ta ut hundarna på morgon promenaden. Sov ett tag till. Strax efter åtta klev jag upp för då tyckte Nemo att jag var på tok för tråkig och stoppade en illaluktande socka i mitt ansikte. Funderade på vad jag skulle göra idag eftersom inga hund aktiviteter var inbokade. Drog till mina föräldrar det var länge sen jag var där och det var toppen trevligt att träffa dom en stund. Stefan och Jenny kom över också. Jenny och jag tog en sväng med hundarna. Mammas katter tyckte det var trevligt att vi kom också. Katten Katten (ja hon kallas Katten) var trevligare med hundarna den här gången. Hon har kännts lite lurig men hon var snäll och bara nyfiken. Värre med Wilma som vaktade köksbordet och absolut inte ville ha nån katt för nära. Den nya katten minns jag inte vad hon heter, men hon är en jätte söt liten katt och väldigt gosig. Nemo vågade inte titta så mycket på katterna, han tycker dom är lite otäcka!

Ibland går saker och ting som jag har tänkt mig. Ibland är det så enormt att man får värsta kicken  . Har pluggat på lite om vittringen och apporterings dirigeringen. Måste ju liksom komma på nåt klokt så vi kan jobba vidare.

Gjorde honom lite intresserad av vittringspinnen. Sen la jag ut den i högt gräs så han fick leta, använda den fina nosen han har. Gjorde likadant ett par gånger. Den fick ligga på olika ställen i gräset. Avancerade genom att lägga ut ett tiotal pinnar några meter framför oss. Sen gömde jag pinnen återigen i det höga gräset. Flyttade stegvis pinnen närmare pinnhögen, till slut fick pinnen ligga precis bakom högen med pinnar. Han letade jätte fint efter pinnen trots alla andra runt omkring. Han tvekade vid ett tillfälle och i all hast tog han fel, men släppte genast när han kom på att det var tokigt, sen tog han "sin" pinne  .

Vi tränade på dirigeringar med gotte-byttor. Tio meter mellan byttorna. Nemo fick stå i linje i mitten. Det fick ligga gottis i olika byttor hela tiden. Brydde mig inte alls om att lägga i "rätt" bytta först. Han ska bara lära sig mina kommenderingar, göra som han blir tillsagt och inte välja och vraka hur han vill. Han lyssnade fint och det blev inte tokigt en endaste gång. Trots att jag lurades lite några gånger och förberedde för det ena hållet men sen ändrade mig och skickade åt andra hållet. Han kan lyssna. Var noga med kontakten, belönade alla tittupper och skickade bara när vi hade några sekunders ögonkontakt. Jag slarvar så förbannat! Och det är inte jag!! Wilma är kalas duktig på dirigeringar, hon bara snappar upp allt och har så lätt för sig. Men å andra sidan vad gör man inte för en falukorvs bit??  

På promenaden nu ikväll passade vi på att gå på galler trappor, trycka på rödljus knappen, balansera på staket och kontakt kontakt kontakt.......... Han blev som en ny pojke och tyckte själv att han var så duktig-precis så som det ska kännas när man är bäst i hela världen!  

Nu dröjer det ett tag innan vi hinner träna igen. I morgon ska jag åka till Umeå. Vi får allt se hur det går! Tack å hej leverpastej!  

For till UBK och tränade idag. Zandra och Zegra var där när jag kom så vi kommenderade dom lite i fria följet och läggandet. Gick kanoners. Jenny och Diezel tränade också på fritt följ och det såg mycket bra ut. Hoppet och tungapporterineng   var kul att se, pojken tyckte själv att han var så duktig. Och det är ju så det ska kännas för ens hund! Och en själv. Men de hade det lite jobbigt med läggandet. Alla har vi olika svårigheter. Men det ska bannemej lösa det sig något vis! det gäller bara att hitta det där lilla extra......

Nemo och jag började med att göra lite vittring. Planen var att bara motivera upp honom. Att han skulle tycka det var skita kul. Men han fattar verkligen ingenting. Tyvärr. Han bara tar en pinne och hoppas att jag ska gilla den. Det slog mig att stackarn verkligen inte fattar nånting! Här gäller det att tänka till. Börja om från början. Pojken då   ..................

Sen övade vi på fria följet. Där skiter jag iallt förutom att vi ska hitta tillbaka till glädjen, den infann sig idag. Så roligt! Möjligen lite trängning här o var, men la absolut ingen energi på det. Metall hoppet blev det också. Kastade apporten medvetet snett hela tiden. Han fixade det galant. Bara på kul tyckte Jenny och Zandra att jag skulle göra ett inkallande med ställande och läggande. Ja ja....så fick det bli. Men satan i gatan vad bra det blev! Slarvade och hade ingen belöning så jag fick skrika till mig en boll av Zandra. Tack för att du tänkte snabbare än jag   !!! Nu ska vi träna på dirigeringar och den eländiga vittringen!

Tackar för idag tjejjor! Det var så kul att träna idag!

Wilma fick följa med husse och arbeta idag, kontors arbete. Hon har inte velat gå ut utan är mest trötter idag. Mattes gamla plutt gumma  !

Ja jag vet inte varför bilderna blev så här små för, men det är mycket man inte förstår. Syrran och jag var iaf till skjutbanan och la lite viltspår till Mio och Nemo. Två korta motivations spår. Raka utan vinklar, ca 20-30 meter långa. Det small inte så mycket vid skjutbanan. Ingen av hundarna brydde sig iaf, skönt!

Vi provade vår nya spårkäpp. Den var lite svår tyckte vi.....trots att vi slog våra kloka ihop...... Den var super smidig att ha med sig och använda. Men det var svårt att inte stämpla för mycket blod. Men allt går väl om man tränar lite  !

Sen for Nemo och jag hem. Käkade en snabb lunch. Sen in med hundarna och en liten påse frolic och köra till Jumkil för att träffa Jenny. Vi tog en promenad på lite över en timme i skogen. På ett helt nytt ställe. Skogen där var sjukt fin, man blir som frälst av vacker natur. En jätte fin runda. Vovvarna sprang som galningar och njöt av promenaden, diverse bad i överfyllda diken blev det också. Det är livet!

Nu blir det minsann ett restaurang besök! Ha det gott allesammans!

For till Ekebyboda på förmiddagen. Var bara tvungen att kolla Nemos reaktion på skott. Han har ju reagerat två gånger och jag tycker det känns jätte trist verkligen. Hade en plan från början att bara göra nåt roligt i skogen. Därför tog jag favvosarna med idag-dummysarna! Nemo älskar sina dummys! Gick ganska nära skjutbanan, de sköts inte så mycket. På en stig tränade vi lite dirigeringar och lite linjetag. Han brydde sig inte alls om pangandet som nu eskalerat en aning. Gissa om jag är lättad och glad! Han fick även leta lita karameller i skogen under pangandet. Nemas problemas!  

Sen träffades vi hemma hos Zandra. Pratade igenom lite vad vi skulle göra. Tog bilarna till ett jätte fint ställe där det fanns ee bra uppletande skog. Diezel har kommit på att uppletande är roligt och han har verkligen kartat på sig grabben. Jätte roligt! Med Nemo ville jag bara ha roligt roligt roligt! Hade liksom ingen annan plan för dagen. Hade en bra känsla redan innan efersom jag var så glad för skott träningen. Uppletandet gick kalas bra för Nemo. Han letade så fint och sprang så fort han bara kunde för att ge matte fina saker! Zegra har inte riktigt förstått uppletandets upplägg. Hon sprang mest och var tokladdad. Men vi avslutade med att lyckas iaf. Men Zegra är en toppen hund och kommer bli förbaskat duktig det vill jag lova! Vi gjorde på tok för svårt för henne till en början.....

Sen kom det en sur bonde. Lite trist. Men inte alls ovanligt. Så synd att de är så griniga. Borde det inte vara bra att någon vill vara i skogen? Dessutom springer inte våra hundar vind för våg utan jobbar- MED TJÄNSTETECKEN PÅ! Men det fattar inte folk, de tror bara att de jagar vilt och förstör naturen, lite ledsamt faktiskt! Så vi åkte därifrån hem till Zandra. Där fick alla hundar springa budföring. Nemo tyckte det var så kul. Han sprang sitt allra snabbaste till Zandra och var verkligen duktig. Det gick bra för resten av gänget också.

TACK för idag tjejjer! Är så glad att jag får träna tillsammans med er!

Här en bild på Wilma med tjänste tecken-alla ska ha väst när det är skogs arbete på G!

I morse åkte jag till Lurbo och träffade syrran och Mio. Mio var lite....seg idag eftersom han tryckt i sig en hel skål med jordnötsringar. Men glad ändå! Vi spatserade runt i drygt två timmar i det härliga höstvädret. Så kul! Hundarna for som loskor över ängar och till skogs. Wilma hittade en stor skit hög av nåt slag att rulla sig i, och hästbajs att smaska på. Gissa om hon är nöjd då !

Träffade Jenny efter det. Hon hämtade upp mig och sen for vi till Alunda och kollade på lydnads tävlingen där. Det var många trevliga ekipage med. Bla en skit snygg golden.... Tyckte han? var snygg för han var jätte mörk till färgen och matten o hunden var glada och hade så kul på planen. Har ju även blivit liiiite sugen på rottis sen jag träffat Zandras tik Zegra. Dom är jätte duktiga. Trodde inte rottisar var så som hon är. Men jo-det är dom! Zegras uppfödare var där och tävlade med hennes mamma. En jätte fin trevlig tik. Hon fick ett första pris 185p eller nåt sånt. Men jag ska ju ha flatte för jag ÄLSKAR ju flattar! Najs!

Har tänkt lite mer också. På Nemo. Ska kolla upp att han är frisk. Han ska få göra en allmän koll & fästing prov, kolla synen bla. Bara jag vet att han är frisk min gosse. Sen ska vi om möjligt fokusera på lydnad och viltspår, resten skiter jag i. Bara han är frisk.....

Passade på att mingla lite också. Kul att träffa lite gamla "klubbisar"! Det kändes fint att bara titta på tävlingen och inte vara med själv. Kul att det gick bra för så många!

Nää nu blir det nog lite Nemo gos! Ha det gott! Tjing!

I går drog vi till Sala. Jag Nemo och min syster och hennes cocker Mio hade bokat domare för anlagsprov, viltspår. Jag var helt sjukt nervös. Alla säger att det är så "lätt". Tänk om vi inte alls skulle klara det?   Vi lottade och jag och Nemo skulle starta först. Först blev det avläsning av chip och skriva lite papper. Mio tyckte domaren var hiskligt ful, otäck och skällde och var riktigt j-a förbannad  . Så Ken som domaren hette, bad syrran att läsa chipet själv efter en liten stund.

Domaren visade på vart vi skulle starta. Fy vad jag var nervös. Som tur var fick vi en mycket bra start. Han susade iväg med mig efter i linan. Men efter andra vinkeln var vi ganska långt inne i skogen. Då blev han plötsligt låg. Svansen ner och han stannade och tittade oroligt. Fick mer eller mindre en chock, min Nemo är aldrig fundersam över saker och alltid positiv. Har aldrig sett nåt liknande förut! Trodde nästan han kände lukten av björn   eller nåt ute i Sala skogarna! Fick flera gånger säga åt honom att fortsätta "spåååår"..... vilket han då genast gjorde. I slutet gick det bättre då fick han upp ett fint lagom tempo och spårade mycket mycket bra!

Tycker inte det var lätt, det var långt och lite klurigt. Då har vi ändå person spårat en massa. Men det här var nåt helt annat. Kanske kändes det svårt för att min hund inte alls var sig lik????? Börjar bli verkligt orolig för min pojk......

Efter spåret fick vi massor av beröm av domaren. Full pott, godkänt! Underbart!

Syrran och Mio klarade sitt spår också galant med samma betyg. Vi hade tillomed samma tid, 15 minuter. Mio är en spaniel, och jag menar att de har en näsa som är outstanding! Dom bara har en fantastiskt bra spår förmåga. Wilma spårar precis likadant och lika bra som Mio. Nemo hade hög näsa nästan hela spåret.

MEN! Jag är fasansfullt orolig för min hund och vår träning och tävling. Han har förändrats. Sen i våras. Jag fattar igentligen ingenting. Men det stör att han blir osäker och inte är "med". Men det som gör allra allra ondast är att det är mitt eget fel! Hoppas jag för annars är han sjuk på något sätt! Jag känner mig som en usel matte. Det var jätte länge sedan jag tränade som jag alltid har gjort. Jag har inte en säker stabil grund när vi ska ut och prestera! Och det är vidrigt, för hur ska han kunna göra sitt bästa o inte jag TROR på det vi gör??? Det gör så förbannat ont!

GLAD POSITIV, MED HJÄRTAT I FÖRSTA HAND! Nu bara gör jag. Måste verkligen ta mig en funderare på vad vi ska göra. Måste hitta tillbaka till glädjen. Själklart säger ni säkert! Men näää, ni har fel, den som säger att det är "lätt" kan hoppa och klappa sig nånstans! Självklart tycker jag att det är roligt att träna min hund. Han är mitt allt, det bästa som finns. Jag avgudar honom och vår träning. Hur kan det då bli såhär? Men jag tänker inte sluta, inte ge upp. Men jag vete katten vad jag ska hitta på?

Samma sak gäller skotten. Vi la en platsliggning i våras på klubben i Alunda. Med skott. Jag la honom lååååångt bort. Tyvärr reagerade han på skotten. Sen dess är jag skit osäker. Hur tränar man skott på ett vettigt sätt? För det går väl? Det måste gå!!!

Har funderat på att ta kontakt med nån retriever människa som man kan få träna med. Kanske grunden i apporteringen. Bara för att hitta stadgan, passiviteten. Lära sig. Och att skotten blir positiva. Shit, har så mycket tankar. Vet snart varken ut eller in!

Sen är det så konstigt. Han har blivit mer osäker, rädd för att gå över saker, skotten, konstig???? Suck................

Har fått prel svar på Nemos nybildning. Den bestod endast av fett. Och attans vad glad jag är för det. Såret ser fint ut och läker bra. Snart ska vi sätta igång med träningen igen. Det känns så enormt bra att vi kan fortsätta träna mot våra mål, jag och Nemo. Min sambo är putt för att jag är mer eller mindre luspank. Men tänka sig att veterinär besök är aldrig planerade, veterinär besök är heller aldrig billiga. Hundarna går före allt annat. Kanske måste man prioritera annat än nöje? Hur fan man är gör så nog blir det fel nånstans. Blir så trött!

Finaste Nemo!