Ibland slås man av hur mycket man tycker om sina ögonstenar.....

Idag gick vi upp före klockan sex. Eller vi o vi...... Nemo och jag vaknade då. Vi låg en stund i sängen och det tycker Nemo är gosigt när vi kan ta det lungt på morgonen och han kan ligga brevid mig och bli lite kliad lite på huvudet eller magen. Wilma var jätte trött. Fick låtsas att det satt en katt utanför för att hon skulle komma med ut på morgon rastningen. -Men oj, titta en liten kisse! säger jag och öppnar dörren. Då vaknar hon på mindre än en tiondels sekund och står genast givakt vid dörren. Rubbat, men ibland måste man ta till fula trix.

Sen for Tobbe och jag långt bort till en fin skog för att lägga lite spår till Nemo och Mio. Tobbe fick sätta snitslar och dra skank och jag gick med blodet. Inte alls så lätt att hålla koll på så många saker! Tror spåren blev korta i vanlig ordning. Men jag trixade till det med ett bloduppehåll på några meter så får vi allt se hur dom löser det lilla problemet. Tobbe var första gången ute till skogs och la spår. Så han gick vid sidan av alla små grästuvor ormbunks buskage och pinn högar. Det är ett slött rådjur som har blivit skadat i skogen idag........ Men det gör inget alls. Han var väldigt duktig och planerade noga hur han skulle gå. Han har stor potential som blivande spårläggare! Vi ska gå spåren senare i kväll, då blir det ganska många timmar gammla.

Senare ska vi hinna med lite lydnads träning. Hoppas det går bra idag. Dum rutan är ett rent helvete och nu vill Nemo inte göra någonting alls rätt nån endaste gång. Jag FATTAR inte hur nåt så litet kan bli så enormt!

För övrigt lider jag av ångest, som fan. För några veckor sen var vi till Oland på torsdags träning. Jag la Nemo plats när det skulle skjutas. Han blev påverkad av skotten. Vet inte varför. Såg endast att han drog bak öronen lite, men det kändes inget konstigt eftersom de låter ju högt trots allt. Dessutom la jag honom så långt bort från skytten som var möjligt.  Han var lite låg sen när jag satte upp och avslutade. Han låg bara två skott dessutom. Men jag kunde fortsätta sen med tränandet. I går kväll var vi ute på gräsmattan och tränade lite. Då small det. Samma sak. Svansen åkte ner och han tittade sig omkring. Fattar inte. Eftersom jag har en skott rädd hund, Wilma,  så vet jag vilket helvete det är. Det här är det värsta som kan hända. Ska genast ta tag i problemet och fixa så att jag kan träna ordentligt under ordande former med smällar och skott. Det här är verkligen inte kul alls och det gör ont i själen! Och varför i helvete händer det nu??????

Men snälla säg att det går att träna?? Han är ju berörd inte rädd, det är ju en jätte skillnad. Fy vad jag känner mig illa till mods av detta..... Kanske är det bara tillfällen? Nää det kan det inte vara, för han har aldrig någonsin brytt sig   ....

  Ja det är knappt man tror det är sant! Men tre veckor går fort och snart är man tillbaka i den vanliga lunken igen..... Men självklart så njuter vi så länge det varar. Har ju faktiskt hittat på en del tok den senaste veckan.....

Anmält till en lydnads tävling. Mycket har inte fått fäste än, men vi tragglar på. Jenny och jag har tränat för Tomas Ivarsson för ett tag sen. Det var så häftigt. Fick många bra tips på många bra saker. Han gillade vårat fria följ, och det lever jag på fortfarande... Han fick mig att tänka om och att våga göra lite annorlunda. Våga vara tokig! Våga låta det bli tokigt! Man fastnar i gamla fotspår... Jenny blev helt såld och det var jätte roligt! En spark i baken på ett positivt sätt!   

Sussi, min fantastiska stora syster, och jag har viltspårat. I går spårade vi spår som var tio timmar. Det var fantastiskt att se hur hundarna klarade av det plätt lätt, förutom lite trassel i nån vinkel för gossarna, men de redde ut det galant! Vi fick oss i vanlig ordning en hel del skratt också! Saker kan bli så kostiga ibland. Det blev en jätte bra tränings dag!

Jag använder mina brillor. Dom är helt fantastiska. Jag har dom när jag kör, läser, ja nästan hela tiden. Har upptäckt att jag inte blir trött av att sitta framför datorn, ser väg skyltar när jag kör, ser dessutom bättre på långt håll med glasögon än utan. Tänk så det kan bli! Men det är ovant. På jobbet har jag tagit av dom så fort jag mött någon, känner mig som Maria Montazami- exposed!

Idag, sista arbetsdagen, var hundarna hemma. Tobbe kom ju hem klockan tolv. Nemo var trött i morse så jag tyckte det var som allra bäst att de fick vila i lugn och ro hemma. När jag kom hem var dom ute. Nemo sprang sitt fortaste fram till bilen och faktiskt hoppade upp på mig när jag öppnade bildörren. Mattes hjärta blev så glad när matte kom hem. Kan man känna sig mer välkommen hem än så  ? Nä det tror jag inte!

Syrran och jag for till skogs kring lunch tid. Vi hjälptes åt att lägga spår, viltspår. nemo och Mios spår blev nog tre fyra hundra meter långt. Det känns så långt när man har massa saker att hålla reda på. Snitslar, vart man går, skank, blod, syrran... Ja hujeda mig. Blev i vanlig ordning ett antal hysteriska skratt anfall. Spåren låg lite över två timmar. Inte så jätte länge, men det är andra gången så man ska väl inte ta i så man spricker......

Under tiden åkte vi till bla Vendel. Ungefär där vi bodde när vi var små, Myrkarlsbo. Där finns otroligt fina skogar. Troligtvis dom finaste skogarna.... Vi kollade läget och tog en liten promenad. Tyvärr sprang Nemo ut och satte sig snabbt vid en gran. Han var galet dålig i sin mage. Måste vara de små smaskiga grisknorrarna han åt igår. Men han är hysteriskt lycklig ändå! Glad och tillfreds med att matte vaknat ur en veckas dvala. Förmodligen lite stressad också kan jag tro. På vägen i skogen hittade vi mängder av smultron, jätte stora! Så vi stannade till och åt lite....ganska många....

Alla hundar spårade säkert idag, ingen var sådär tveksam eller förvånad som förra gången. Mio var nog lite besviken att det hängde en skank och inte ett packe pannkakor på slutet. Den luktar skit och är dessutom full med päls, tyckte Mio! Besvikelsen var tydlig. Men han älskar och spåra och är ganska ointresserad av resten.... Wilma tyckte faktiskt inte heller att den var jätte kul, dessutom var det blod precis där den låg....ISCH!!!!! Nemo ville ha sin själv men jag bytte den ganska kvickt eftersom hans mage är lite ledsen idag.

Vi fick en toppen dag i skogen. Det är roligare än jag trodde det här med viltspår. Jag fattar inte allt, men vi har ju massor att lära. Och man kommer ju på så mycket när man provar på. Mer snitslar tex! Syrran är dessutom super laddad när det gäller den här sporten och det är skita kul! I bilen hem kröp det två fästingar på min hals. När jag kom hem kröp en till på magen. Vidriga djur. Undrar om man har nån någonstans som man inte vet om nu????

I morse hämtade jag mina efterlängtade glasögon. En helt ny värld har öppnat sig. Bokstäver är svarta, bilar har reg nr, Tobbe tycker jag ser gammal ut, allt är så klart och fint i min värld. Dessutom är dom jätte fina!

Ha en fortsatt bra dag!

För en vecka sedan, förra söndagen fick jag huvudvärk på morgonen. Dessutom var Nemo krasslig. Han kräktes och mådde så himla dåligt. Huvudvärken blev inte bättre utan blev värre och värre. Tillslut visste jag varken ut eller in. Tog verktabletter utan resultat. Vid fem tiden på eftermiddagen sa Tobbe åt mig att ringa sjukan. Det stod inte rätt till. Då hade jag sovit o gråtit om vartannat hela dagen. Sköterskan jag pratade med misstänkte migrän. Fick en tid på akuten kvart i tio på kvällen. Klockan sju började jag må förbannat illa och satte igång att kräkas. Det här är det värsta jag varit med om! Vi åkte in till akuten, där vi fick vänta ganska länge. Till slut fick jag träffa doktorn. Minns knappt vad han frågade om. Jag var helt slut och ville bara att det skulle sluta göra så förbannat ont! Han sa att det var migrän. Han fixade recept på medicin jag skulle ta. Fick Citadon med mig hem. Tog den när jag kom hem. Det var det bästa jag upplevt! Helt väck somnade jag, slut efter detta helvete. Värken bakom ögat och på samma sida i bakskallen var borta på några minuter. Underbara Citadon!

Dagen efter på måndagen, tog jag det otroligt korkade beslutet att åka till jobbet. Jag orkade bara några timmar. Hade som träningsvärk i skallen. Helt slut! På tisdagen kände jag mig ännu mera sänkt. Ringde jobbet o sa at jag blir hemma även denna dag. Efter någon timme fick jag feber och mina hals mandlar kändes som golf bollar, mådde skit rent ut sagt. Dessutom fortfarande slut efter migrän anfallet. Det blev ett besök till på akuten även denna dag. Till saken hör att hela veckan innan hade jag varit halv krasslig. Lite ont i halsen snorig och en hemsk rethosta. Kvart i tre var jag tillbaka på akuten. Fick en tiodagars kur och hostmedicin mot rethostan.

Hela veckan har jag varit hemma. Har nog aldrig mått såhär dåligt. Fy farao! Fortfarande har jag inte heller lärt mig när kroppen säger STOPP!!! Nä jag kör på in i det sista, det är så jädrans korkat! Och hur slutar man stressa???? Har läst på lite om migrän. Mina bröder har migrän. Vissa saker kan ju vara migrän framkallande. Som tex: mögelostar, vin citrus frukter, pms. Och CHOKLAD! Jag äter massor av choklad, jag kommer förmodligen aldrig mer äta choklad! Migrän är det vidrigaste jag varit med om!

Wilma och Nemo har inte gjort ett endaste dugg denna vecka, till sitt närmaste har det varit djurplågeri i deras mattes ögon. Även Wilma har lidit av hemsk tristess! Jag har inte klarat av att ta mig ur sängen! Tobbe har tagit hand om mina små hjärtan! Men i dag har vi tagit en längre sväng runt kvarteret. Nemo o Wilma var överlyckliga!

Nu är jag på väg upp igen. Underbart att må bra!

Vaknade vid tre tiden i morse, hostade och mådde pyton. fruktansvärt ont i halsen. Gick ut och la mig på soffan så att Tobbe skulle kunna sova. Hostade och var vaken ganska länge men somnade till slut. Vaknade vid sju tiden. Mådde så bra! Underbart. Har inget ont i halsen. Bara eländig hosta, men det är så mycket bättre!  

Så hundarna och jag har varit ut på en nästan två timmar lång härlig morgon promenad. Det känns som om det var jätte länge sen, vädret är strålande! Nemo badade i alla vatten pölar han kunde hitta, sprang på alla öppna fält, och rullade sig i det blöta höga gräset i skogen. Wilma njöt inte riktigt lika mycket. Hon började med att hitta en banan skal, ruttet sådant som hon absolut skulle bära hela långa vägen. Jag provade att byta med en kotte och kastade det ut i skogen. Kändes elakt för Wilma for ut i buskaget och letade tills hon hittade det  ! Hon skulle absolut bära sitt nyfunna sladdriga bananskal!

I går kväll for vi hem till syrran. Hon hade lagt ut viltspår till hundarna. Vi har kommit på att vi ska syssla lite med detta. Wilma spårade väldigt noga och långsamt. Hon tyckte det var enormt spännande. I slutet hängde skanken, det var finast av allt tyckte hon. Hon bar den stolt, men släppte genast när det serverades mjukmat som belöning för en mycket bra spårinsats. Hon är ju så duktig på att spåra min lilla hund!  

Mio spårar också så himla bra. Men han är ganska ointresserad av skanken, om ingen har skalat den lite först, hår i munnen-nej tack sa Mio  ! Nemo har ju viltspårat i sin ungdom. Han hade svårt att lämna starten, där fanns ganska mycket blod som luktade jätte spännande. Han spårade väldigt långsamt, och luktade noga på blod fläckarna här och var i spåret. Duktiga pojken!   Skanken var jätte fin, den ville han äta upp på en gång! Hoppas på spårning snart igen!

Idag ska vi vara hemma. Är vädret fint ska vi grilla och lite så. Stefan och Jenny kommer hit. Och jag ska baka!

TREVLIG MIDSOMMAR!  

I går var det IR cupen. En fotbolls cup med bygg, VVS o andra hantverkar firmor. Tobbes firma hade ett lag. Dom är ju fyra på firman men några samarbets partners var också med i laget. Det hela slutade med att de kom två av totalt tio lag. Kul! Så nästa år tänkte jag vara med, ska bara lära mig fotboll först. Jag menar bara, vad gör en back? Var ska man hålla till på planen och såna saker. Har inte en susning!

I dag for Nemo och jag till Tierps BK. Jag hade fått uppdraget att vara skrivare åt den ena domaren. Jenny var också med och var skrivare. Roligt och lärorikt. Vi slapp regnet, det var bra! Av nio var det åtta som fullföljde Elit spår tävlingen. Kul att se dessa duktiga förare med sina elit hundar! Vi kikade på uppletandet. Det var skoj att se hur olika hundar jobbar. Och att momentet inte är så strikt som jag trodde. Det klarar vi tänkte jag!  Efteråt var vi med på prisutdelningen. Tror minsann det blev en del cert poäng och en spår champion, coolt! Dom är så jäkla duktiga som tar sig hela vägen!

Eftersom det började spöregna tränade vi båda hundarna samtidigt. Nemo och jag tränade lite FF. Vi behövde bara göra dirigerings apporteringen en gång. Tränar bara att han ska stanna vid konen just nu och det gjorde han på en gång! Duktiga hunden!!

Vi passade på att träna rutan också från både vänster och höger, det klarade Nemo galant. Dock lite bråttom från kon till ruta så jag fick liksom stanna honom och låta honom stå ett tag. Men jädrans vad fort han sprang till rutan idag, så kul! Dessutom gjorde jag hela momentet idag. Kanon! Han fick dessutom leka med sin nya fina snörboll som belöning. Den förra har gjort sitt med sitt avgnagda snöre har den inte längre nån "bästastebollen" faktor kvar. Nemo passade på att gnaga lite på den nya bollens snöre! Är det inte bollen som ska vara rolig? Nää tydligen inte om man heter Nemo......

Nu är det nog dax för middag sen ska jag och hundarna sätta på regn jackan och ta oss ut på en skogs tur! Ha det bra!

Ja äntligen kom regnet. Och åskan. Det behövs verkligen. Inte så trevligt med blixtar och dunder men det kommer att rensa luften. Jag tänker mest på att nu kanske det går att träna lite med vovvarna, utan att de svimmar i värmen. De har verkligen ingen lust med någonting, precis som sin matte, när det är så varmt.

Tobbe var nöjd efter gårdagens tävling. Han kom till A-final vilket krävde segrar i två omgångar av tre och en andra placering i en omgång. Bilen har gått som en raket. Och han som kör har fått utdelning för allt skruvande och tävlade. Verkligen skoj!

En bild på Nemo.............................

Vi for till Siggefora en sväng för att hundarna skulle få bada. Själv är jag ju lite skraj för vatten....och för att visa mig lättklädd  ..... Det är inte min flatte däremot! Nåväl. Min uppfattning om hundbad är inte någon bra sådan. Tyvärr blev den inte bättre av det här besöket heller.... Som ryktet sa så var det inte alls mycket folk där. Tre vuxna en liten människa och två hundar. De tillhörde liksom samma sällskap. Vi stannade till utanför badplatsen efterom de hade sina hundar lösa. De sprang och....ja var störiga mot varandra. Men deras ägare var övertygade om att de "lekte". Den ena hunden var en drygt ettårig rottis, hane. Den andra hunden var nån form av kamphundsliknande hund, verkade inte heller så gammal. En hane det med. Jenny chansade och började gå ner mot badet. Jag vågade inte. Bad Wilma skälla en gång där jag stod lite bakom ett buskage för att de skulle höra att någon kom och ta reda på sina hundar. Men de fick syn på Jenny och började skrika o gasta på sina hundar. De fick på koppel på dom och jag spatserade efter bakom Jenny.

Nåväl sen var det hyffsat. Vi skickade i Diezel och Nemo för att bada. Efter en stund frågade hon med rottisen om hon kunde släppa sin hund för han var så snäll. Jenny sa ja. Jag sa nej, ropade upp Nemo och ställde mig o hundarna lite bakom en båt. Hennes snälla rottis var inte alls "leksugen" som hon trodde. Hade jag satt pengar på att hennes hund ville spöa Diezel hade jag varit rik nu, för jag hade kunnat betta en miljard på det! Det gick ju som det gick. Det blev inget lekande!

De tuffa brudarna med sina lekfulla hundar gick sen sin kos lite längre bort. Det var en stor plätt med vass mellan badplatserna. Då var jag lugn ett tag. Nemo och Wilma fick bada lite till. Jenny var så rar och ropade i Nemo och simmade lite med honom. Det uppskattade han mycket. Han försökte inte ens dränka henne, han gör nämligen det med mig. Ska öva på simmningen. Men som sagt....bada är jag lite rädd för.... Sen kom Camilla o Sussi och Camillas hund Dixie. Dixie är lika galen i vatten som Nemo. Nemo fick leka lite med henne. De leker bra tillsammans Dixie o Nemo, på samma sätt. Men sen kom Diezel då ropade jag på Nemo. Dixie är väl lite hans kompis...tycker iaf han själv   ...

Sen kom det en dam o en herre med en katt i koppel. De satt först vid en bänk en bit ifrån oss. Sen gick dom bort till den andra lilla stranden där de andra hundarna höll till. Efter en stund hördes världens oväsen där bortifrån. Vi gissade att katten var populär hos deras lös springande "snälla" och "lekfulla" hundar!

Jag förstår det bara inte. Det finns en anledning till att jag är rädd, säg vad ni vill. Okunniga människor, för det tycker iaf jag att det är i allra högsta grad, kan tyvärr inte alltid tygla sina djur. Har träffat på såna några få gånger, det räcker. Inse nån gång att hanar inte "leker" med varandra! Oavsett hur "snälla och lekfulla" dom är så gör dom inte såna saker med varandra. För helskotta låt dom slippa göra upp och ta ansvar! Gå en jävla hund kurs eller nåt och lär sig lite vett! Människorna var för övrigt trevliga. Men de hade just ingen aning! Och jag kan verkligen inte förstå varför man slutar ta ansvar och slutar visa hänsyn så fort man släpper hunden lös????? Det är så jäkla läskigt tycker jag. Och jag är så rädd att något ska hända mina hundar. Ett tag om Wilmas rygg o hon går av på mitten. Nemo får bara inte hamna i såna situationer, han går förmodligen också sönder om inte utanpå så inuti.

Nu ska vi ta det lungt. Kanske det blir en sväng med syster ikväll vi ska ev kolla in lite skog härikring för lite spårning.....