Har ändrat min bloggadress, av ilska!!! I morse åkte jag till mina föräldrar. I hopp om att få med dom ut. Som väntat stötte jag på motstånd redan när jag i bilen dit ringde och talade om att jag var på väg. Mamma talade surt om hur hemskt väder det var och hur halt de hade på sin väg. Föreslog att vi kunde ta min bil och åka någonannanstans, men det spelade ingen roll eftersom hon med ljus och lykta sökt efter mössa och vantar men det inte fanns att köpa någonstans, så hopplöst! Talade om för mamma att det var en usel ursäkt och att jag då skulle strunta i att åka till dom. Men hon tyckte med rar stämma att jag kunde ju komma dit och fika och prata med dom en stund. Sa att jag skulle tänka på saken..... Åkte vidare in till stan och stannade till på Maxi. Plockade åt mig vantar och mössa och såna isbroddar man sätter på skorna, både till pappa och mamma. Ringde till Jenny och frågade om hon ville ta en promenad. Det tyckte hon att vi skulle göra. Men först åkte jag förbi mina föräldrar.Mycket riktigt var vägen, den siste förbi deras hus, väldigt hal. Bilen bara åkte omkring, riktigt läskigt. Inte ens en gnutta grus fanns på vägen, bara glans is. Men det gick att promenera..... Väl framme fikade vi och pratade om ditt och datt. dom blev glada för det jag köpt till dom. Men ut och promenera, ta frisk luft, icke sa Nicke! Pappas höfter var ju slut så han kunde inte göra såna saker. Mamma sa lite fint att det vore ju bra för hans kolesterol värde, men sörru det fick ju han tabletter för! Stånk, deras tråkiga inställning får mig att bli så arg. Hur kan man välja bort livet? Sa iaf att jag kommer tillbaka och då ska dom med ut, sitta vid köksbordet och röka hela dagarna går inte! Pappa skulle behöva gå till nån som gick igenom hans rygg, så han slapp ha såna bekymmer. Dom fattar inte att man faktiskt kan göra något åt saker! Man kan göra val, bra val. Mamma berättade för mig att man ju inte kunde gå till en kiropraktor utan att ha remiss först, men då sa jag åt henne att nu fick det vara nog, bara att ringa och få en tid! Men allt ska vara så svårt, bökigt omöjligt..... Farsan både röker och snusar, varför fattar dom så ini helvete trögt? Mammas armar är som spagetti, vart tog min mamma vägen?Men jag vet ju alla svar redan, ändå frågar jag mig själv varför??? Vad man än tycker så ska jag försöka få med dom ut. Även om det kan tyckas förgäves. Det är förmodligen förgäves också.....Jenny och jag tog en två timmars tur, parkerade i Stehagen och gick vidare till Kvarnbolund, Flogsta, Ekeby, Berthåga och tillbaka igen. Mycket trevligt. Värre för stackars Jenny som fick bråka med Diezel mest hela tiden eftersom han hade glömt sina stora öron hemma. Fåntratt! Nemo drog ikopplena som jag bar på, tog tag och sprang omkring med dom, vid ett tillfälle upptäckte jag att jag bara hade ett koppel, det andra hade jag tappat på vägen, han fick springa och hämta. Tur han är lite jakt tränad och kan kommandot UT!!!! Samma sak hände ca fem minuter senare, jag hade tappat det igen!!! Är så jädrans disträ!!!!! Nåväl bara att vända och be honom leta igen. Han visste att vi hade tappat något och for iväg som en raket! Den här gången hade vi liksom hunnit gå mycket längre tyvärr, stånk!!! Men Nemo letade och sprang, sprang och letade.... Till slut irrade han intensivt och jag visste direkt att han hittad kopplet! Han for in i höga gräset och hittade nåt, kallade in honom och ut kom en överlycklig flatte- med ett tomt korvpaket!!!! Struntade i kopplet och gick vidare. Nemo hade kämpat så tappert och fick trycka på knapparna till rödljuset sen. Glad gossen! Wilma njöt inte alls av promenaden utan stannade mest lite då och då som för att fråga när det var dax att knata hemmåt.....Är glad att jag har mina hundar så jag kommer ut varje dag på promenader, långa korta, i regn, i snöoväder, i solsken och i alla andra väder. Jag älskar det.............