Ja det är då självaste jag vet inte vad att det inte får vara bra särskilt länge! För några dagar sen upptäckte jag att Nemo har en knöl i en testikel. Idag bad jag en veterinär på mitt jobb kolla upp det hela och säga sin åsikt. Hon sa att det är en förändring men inte så mycket. Det kan vara nåt inflammatoriskt, men hur vad? Hon tyckte jag skulle kontakta en kliniker. Ringde genast! Så i morgon blir det besök hos veterinären. Minsta oklarhet så ryker bollarna! Vill inte ha en sjuk hund. Men hur blir hanar utan bollar? Finns det risk att han blir som Wilma? Hungrig, super fluffig och lat? Men det är ingen tvekan om det skulle vara nåt galet. Då tar vi bort dem. Men tänk om han....inte blir sig själv igen...??? Men förhoppningsvis är det ingen fara, tänker inte göra nåt drastiskt, inte helt riskfritt med op heller! När såna här saker händer börjar jag älta, tänka en massa. Varför blir man så sjukt fäst vid sina djur? Snyft.... Varför alltid tro det värsta? Vi har gått igenom så mycket och det har gått bra så här långt! Min älskade flatte! Min svarta lilla björn!