Det har varit härligt att vara ledig, det tycker vi allihopa. Långa promenader i skogen. God mat och en massa bus. Men matte får för sig att det ska vara pälsvård lite då och då. Trist måste jag säga. Men vi får karameller. Det är bra. Hon ska hålla på att dra i kostymen så man känner sig skev och tilltuffsad. -Åhh vad fin du är! säger hon. Wilma tycker att hon är den finaste hunden och därför anser hon detta onödigt. För att slippa päls vård ser hon lite ledsen ut och blinkar lite sogset med sina små rådjurs ögon. Matte går på det varje gång! Hon kammar försiktigt och sen är det klart! Jag får sitta still jätte länge. Men det är lite mysigt samtidigt, jag passar på att putsa på mattes armar och öron. Matte tycker att jag är lite tokig, men jag gillar att putsa. Medans matte kammar och klipper mig försöker lilla Wilma komma på bra sätt att få godis. Hon springer fram och tillbaka och hämtar saxen eller någon borste till matte. Eftersom hon är så hjälpsam och påhittig får hon alltid en liten godbit. Sen när vi ska klippa klossingarna är Wilma spårlöst försvunnen. Då ligger hon plötsligt i soffan och snarkar, oj hon råkade visst slumra sitt allra bästa just nu. Hon är smart den hunden. Men man slipper aldrig undan. Men försöka duger....