I går var jag bjuden till min bror i Möklinta. Tobbe var på rally så han kunde dessvärre inte hänga med. Vi åkte först till familjen B i Örsa. Syrran och jag tog en lite längre sväng med hundarna. Nemo tycker fortfarande att Mio är lite av en flicka.... Obs! Ingen nackdel alltså!

Vi tog min bil till Möklinta. Bekvämt med buren till hundarna. De kunde sitta och titta på oss hela kvällen.....och känna doften av den goda maten. Flera av mina släktingar var där. Herrejisses vad det var roligt! Min kusin Mia med make Dan och ett av hennes fyra barn. Jag blev tårögd, det var jätte många år sedan vi träffades. Min moster Anna och Roger. Mina kusiner Tommy och Danne. Tommys sambo Monica och deras barn. Min faster Britten och Olle. Min Farmor..... Har jag glömt någon nu? Sorry isf   ......

Micke och Camilla stod för mat med tillbehör. Det var så gott! Inte varje dag man äter så färskt kött, nja det gör man ju aldrig. Verkligen jätte smarrigt. Man fattar inte villket jobb det är-min bror har ju förverkligat sin dröm! Beundransvärt!!

Syrran och jag tog med oss hundarna till grishagen. Mickes grisar lever lyxliv skulle jag vilja påstå. De går i en jätte stor hage. Med griskompisar helt naturligt. Med små hus och massor av frihet. De får ju motion dagsljus känna frisk luften i sina näsborrar. Hur många grisar har det så? En underbar upplevelse att få se grisarna bara leva naturligt. Obeskrivligt! Fantastiskt! Nånting annat som var smått fantastiskt var att Nemo upskattade grisarna. Först burrade han upp sin päls till en jätte kott-kostym. Men sen när han tittat en stund stod han bara och vädrade och kikade intensivt. Wilma gillade inte att vara nära så hon passade på att låtsas att de inte fanns helt enkelt. De man inte ser finns inte just då, smidigt va! Hon betade gräs istället..... Nemo och jag tog några steg närmare. Grisarna var lika nyfikna dom. De liksom brydde sig inte att vi var där. Nemo sträckte sig allt han kunde och var millimeter från trynet på andra sidan som ihärdigt försökte nå honom också utan att komma åt det låga elstängslet. Jätte gulligt! Vilket möte!

Mio tyckte grisarna var för många. Han skällde på lite avstånd. Alla grisar tittade på honom. De stod på rad bakom stängslet. Så Mio var säker på att det var hans attityd som höll dem på avstånd. Förmodligen trodde Mio att han ingav respekt.....förmodligen garvade grisarna åt det gula lurvet! Söt Mio!

Slogs att tanken att vi aldrig träffar våra släktingar. Varför? det finns ju ingen anledning alls..... Ska det vara så? Näää. Mia och jag beslöt oss för att vi ska minsann ses. Vi är vuxna nu. Inte är det långt till Falun heller. Jag har ju körkort nu! Förhoppningsvis blir det kusse träff senare-jag kommer! Om några veckor ska vi åka åt Sthlm's hållet, då ska vi hälsa på moster och kussar på vägen hade vi tänkt!

    TACK MICKE OCH CAMILLA    .......för att vi fick komma och för den jätte goda maten! Det var en jätte trevlig och rolig kväll!!!