Idag är det kärleken och vänskapens dag säger mamms. Matte har kramats mest hela tiden och gett oss onödiga karameller. Jag har varit väldigt snäll idag tycker jag själv. I morse sprang jag över Wilma på morgon rundan. Hon lyckas alltid vara framför mina tassar. Dessutom är hon så liten att jag ibland inte kan kan se henne med blotta ögat. Matte håller inte med, jag fick böter för slarv med uppmärksamheten. Synd... När vi var på jobbet tyckte jag att det var dags för lite förändringar. Jag bäddade iordning alla mina filtar och täcken så att allting låg huller om buller. Först tyckte jag att det var roligt men sen när jag skulle lägga mig var det typ jätte obekvämt...Wilma ligger alltid i sin fåtölj på jobbet. Tyckte att det var dags för lite ombyte. Så jag tog helt enkelt tag i hennes filt som hon ligger på och drog ner henne på golvet. Men jisses vad arg hon blev. Jag klättrade upp i fåtöljen, som var så trång att det skavde, och försökte få till en bra sov ställning. Men hur jag än gjorde så blev det inte bra. Var det inte benen så var det någon av mina andra kropps delar som inte fick plats. Fåtöljen har krymt. Konstigt, jag sov ju i den när jag var hundvalp. Dessutom skällde Wilma ut mig efter noter. Hon talade om för mig att om man inte är snäll får man flytta!Jag har varit snäll resten av dagen. Wilma brukar ha rätt. Dessutom är hon en mycket klok liten hund. Nu ska vi gå ut i snön.....

Morgon rundan tog vi vid jobbet. Där går det massor av andra hundar. Jag blir så glad när det kommer andra hundar. Matte blir inte alltid lika glad av min glädje... Idag var jag dessutom tydligen ganska duktig tyckte hon. Det bjöds på karameller och glada tillrop. Wilma fick också glada tillrop och karameller....mest för att hon kan se så gullig ut.Idag har jag dessutom inte varit tilltäppt i mina öron, jag är det ibland säger min matte. Har lyssnat noga på vad hon har sagt. Matte har sagt många gånger hur duktig jag är. Jisses vad det känns bra! Det var kyligt i morse. Jag kom på att jag skulle blåsa snö med mina näsborrar. Skojigt påhitt tyckte jag tills jag fick in massor av snön i näsan. Jag hostade och frustade en lång stund. Både matte och Wilma skrattade åt mig. Låtsades som om ingenting och lubbade vidare. Snart ska vi gå ut och träna en stund. Men först ska vi sitta och dregla när matte äter, det är vi bra på...

Ovan: Katarina med Nemo, Instruktör Lena Sundqvist samt Veronika med Visa.Foto: Ulrika MackinVi har nyss kommit hem. Vi och tränade efter jobbet. För Lena. Hon är otroligt duktig.Tyvärr har det gått ganska dåligt att träna för mig och Nemo. Jag får inte till det bara. Han är snurrig spattig och bara helt koko. Ska lukta överallt titta på grejor och är frånvarande, så det känns hopplöst. Men idag berättade Lena för mig hur det låg till. Fotgåendet som har gått så bra hela tiden! Han släpper och springer i sidled och droppar hela tiden. Men idag sa Lena åt mig att behålla kopplet på och styra upp honom. Och jisses! Det funkade super bra! Jag fick liksom hjälpa honom med kopplet och lägga till lite röst förstärkning.Fick rådet att dämpa belöningarna. Bra och godis räcker! Inga översvallande super duper belöningar. Nemo skärpte till sig på en gång. Han lyssnade. Det gjorde susen på en gång, jag tror han tyckte att det var skönt att jag höll klaffen. Matte tramsar för mycket.Sen gick vi igenom rutan lite, den funkade också ganska bra tycker jag. Om jag är lungn så är han lungn. Låter enkelt va? Nä det är inte lätt att träna sin vovve. Inte alls enkelt. Man sliter sitt hår ibland. Man tror att man ska bli galen! Bara att ge upp tänker man. Men det är just dessa stunder när allt faller på plats som får en att förstå hur fantastiskt det är! Hur fantastiskt det är när det funkar! Och det så bra att det finns människor som Lena. Som kan så mycket och som delar med sig på av sina erfarenheter och all sin kunskap! Tack till Lena. Du är toppen!! Den här roliga träningen kommer jag att leva länge på.....

Matte sa i morse att hon tyckte att jag var fånig. Jag nästintill vägrade att gå upp ur sängen. Det var kallt ute, det kände jag genast när jag vaknade. Nosen blev kall när jag stack ut den utanför täcket. Jag sover med husse på natten, under täcket eller på hans fluffiga kuddar. Nemo klev på mig så ett raseri utbrott var verkligen på sin plats! När ska han flytta hem den där stora klumpedunsen? Han har ju bott här sedan flera år tillbaka. Han är som en stor dum björn på morgonen.Sen på morgon promenaden klämde matte på mig rocken. Den är ganska skön att ha när det är så kallt som det var i morse men jag trivs bäst utan. Väldigt fort gjorde jag det jag skulle göra i naturen och sen sprang jag mitt snabbaste hem igen. Nemo fick käk och jag tittade på som vanligt eftersom jag inte äter frukost. När matte tittade bort snodde jag några Royal kulor. Nemo delar med sig, det skulle jag aldrig göra!!Sen åkte vi bil till jobbet. Jag hade stols värmen på. Det är så mysigt då. Passade på att sova en stund till.....Väl framme fick jag syn på en snygging. Spol formad kropp och korta ben! Det var Kiwi. Taxen som sitter i boxen brevid oss. Hon är så vacker och hon får mig att känna mig ung och busig! Tyvärr fick vi inte hälsa på varann....Nu har vi kommit hem. Har fått lite tugg ben av matte. Smakar snask måste jag säga. Hon säger att vi ska klippa kostym och klossingar idag. Öhhh...skulle inte tro det va!

Mathilda fyller 9 år idag. Det är mattes systers barn. Vi har varit till Örsan och firat. Wilma och jag fick också vara med. Jag gillar barnen. De fladdrar med armar och ben så att man blir glad! Men om man hoppar på dem så låter det typ jätte mycket. Försökte låta bli men det är svårt. När det skulle fikas fick jag och Wilma ligga platsliggning i vardags rummet. Jag låg minst en halvtimma. Wilma ålade sakta men säkert från utgångs punkten där matte lade henne från början, i hopp om att ingen skulle märka nåt! Hon försökte se så där gullig ut. Ni vet, vrida på huvudet, dra in lilla magen så att hon ser undernärd ut, spärra upp ögonen .... Knepen är många. Nästan alla går på det också. Stackars liten! Åhh vad söööt! Är det en valp? Hon är nog rääääddd! Då får matte fylla i som svar att Wilma är snart sju år och kärnfrisk. Hon får mat och motion varje dag. Hon ligger i sängen på natten och åker bil med värmen på i stolen!! Allt hon vill är att äta kakor! Det är inget synd om henne!Dessutom trodde en av gästerna att jag var en setter. Matte höll på att sätta bullen i halsen. Men det gick bra till slut. Det var roligt med kalas. Fick smaka lite kaka innan vi åkte hem....Mathilda önskar sig en hund. Matte hoppas att hennes önskan att få en ska slå in. Hon ska få följa med oss på aktiviteter när det blir vår. Jag tror att Mathilda och jag kan ha bamse skoj tillsammans!

Vi har tekniska problem med hemsidan. Det är snart åtgärdat. Då kommer det smaskiga nyheter...........bla har Alonzo och Ulrika varit på utställning. Först blev han etta och fick HP. Sen gick han vidare och blev BIR. Sen går de vidare igen och blir BIG 2:a. Alltså jag tror det osar utställnings stjärnor ibland oss!!!Han är så fin lilla Alonzo. Han kommer att bli en stor super snygg kille när han blir stor. Han har ju lite att brås på om man så säger. Snart får vi nog sluta kalla honom Knatte, han lär snart växa om Nemo. Öhh.....själv har jag och min tokiga Nemo försökt träna idag. Men det gick åt skogen kan man säga. Ingen av oss tyckte att det var roligt. Vi stod och tittade på skidåkarna mest hela tiden. Fånade oss emellanåt och sen stod vi bara och glodde...ingen bra dag idag. Jag får panik! Det bara går inte. PANIIIK! Var ska man få motivation ifrån? Jag är helt tom i bollen. Fantasi? Nej tyvärr jag har ingen.....Men det kanske går bättre i morrn.GO NATT!

Tidigt i morse åkte vi och hämtade Ängeby borna och begav oss till stan. Vi skulle på jakt träning med våra nya vänner. Men mammsen och Ulrika pratade så mycket i bilen att vi åkte fel. Matte var nog lite trött i mössan på morgonen. Men till slut kom vi fram.Väl framme så väntade våra nya tränings kamrater. Både flattar och labradorer. Den ena tjejen var en brun labrador och hon luktade mumma! Villken pang brud alltså!Men matte sa med barskt stämma åt mig att sluta tänka på tjejer. Men hur lätt är det när man är kär och kroppen gör som den vill??Vi övade en massa skojjiga grejor. Bla att gå på led brevid varandra och en framför kastar dummies. Självklart fick man INTE hämta in dessa. Jag var duktig sa mammsen jag klarade övningen mycket bra! Då och då fick vi lubba ut och hämta dummies. Sen gjorde vi ett sök. Och vid det laget var jag super laddad. Det gick sisådär, jag tyckte att det gick strålande. Matte tyckte att det var onödigt att springa så långt bort och att jag inte skulle hälsa på människorna som var på promenad i skogen. Hon sa att dom kan bli rädda för mig eftersom jag är stor och svart och gärna hoppar upp i ansiktet på folk. Men de tjoade och skrek, jag tror de gillade mig! Men jag fick med mig en apport på vägen in!Wilma fick tyvärr inte vara med den här gången eftersom hon har svårt att hålla sig varm på vintern. Men hon ska såklart vara med när det blir varmare ute. När vi kom hem så åkte vi till Örsan. Där bor mattes syrra och hennes barn. Vi tog en lång promenad med matte. Sen var jag helt slut så då sov jag och Wilma i bilen en stund. Nu orkar vi inte göra mer idag....Matte: TACK! för att vi får vara med i tränings gänget, det var super roligt. Hoppas att vi tränar snart igen!

.........var jag på igår. Det var därför hundarna fick vara hemma med husse. Många fina hundar var med vill jag lova. Ulrika och jag hejade på Camilla Selin som ställde sina hundar av rasen Bichon Havanais. Hennes hundar var såå fiiina! Och snacka om proffs. Camilla är jätte duktig på att visa upp sina hundar. Hennes hund blev inte upplands mästare, men hon var med och tampades i slutet. Vi träffade även några underbara flattar! Sune Java och Nemos farmor Nike! Nemos farmor är ett riktigt charmtroll. Hon gjorde lite trix när hon tyckte att hon behövde lite uppmärksamhet. Dessutom såg jag lite Nemo i henne. De har lika drag på nåt vis... Tänk vad häftigt det är att se så duktiga handlers! På riktigt. Vi klappade händerna och ropade allt vi orkade när de sprang i ringen. Farmor var med i slut tampen om Upplands veteran, såå nära! VILKEN SHOW!!!!Jag hoppas att jag får springa där med Nemo någon gång. Det skulle vara häftigt. Men vi har ju lite meriter att erövra först... Men man måste ju få drömma...När jag kom hem var hundarna hur glada som helst. Nemo luktade länge på mina händer, det luktade nog farmor... Vi hade mycket trevligt iallafall. Tack Ulrika & Camilla med sällskap för en trevlig kväll!