Idag är det bättre med förkylningen. Till jyckarnas stora glädje. Har nyss kommit in från en tur i skogen. Nemo har svårt att balansera på saker, men jag har bestämt att han ska lära sig. Och det går bra.I skogen finns det massor av omkull fallna träd. Vi använde dem att gå på. Nu kan han balansera jätte bra. Det går till å med att sitta och att ligga. Men om han råkar halka till lite så faller han pladask, då ser man en stor svart tuss med en massa sprattlande ben. Nemo är envis, dessutom tycker han om att klara av saker, så han är snart uppe igen. Mattes lilla gymnast! Tränade även att hoppa upp på stora stenar & små stenar. Kan verka töntigt men mina vovvar tycker att det är roligt. Roligast är om jag också lyckas ta mig upp på en sten, då är det bara att hoppas att ingen ser eländet... Hundarna garvar!Wilma är en riktig ballerina! Hon tar sig lätt fram och tillbaka på trädstammarna och mellan varven hinner hon med små serier med trix. Hon vinkar, slickar nosen, snurrar, är blyg och emellanåt vrider hon sött på huvudet och undrar när jag ska stoppa ner handen i fickan och ge henne karameller! Wilma vet att om man är gullig får man snask!På vägen hem passerade vi en grillplats. Plötsligt är Wilma spårlöst försvunnen! Ånej! Vart tog hon vägen! Sprang tillbaka mot grillplatsen. Vad ser jag... Mitt i den gamla eldstaden står hon och trycker i sig nåt riktigt snuskigt. Hon vet när jag inte ser. Då passar hon på. Så hon är inte alltid så gullig som man kan tro....