Tankarna far runt runt i skallen. Bara måste göra något hela tiden. Hur f-n ska jag stå ut tills provsvaren kommer?

Har varit på jobbet som vanligt idag. Nemo har fått en ny vän. Han är en terrier, vet inte villken sort, men den är typ lika stor som Nemo. Otroligt fin. Han heter Tage och vi gjorde sällskap på lunchen. Nemo och Tage fick leka, det tyckte Nemo var toppen såklart. Han är ju så otroligt snäll. Han slänger sig i backen och låter Tage brottas, dra i benen, rycka i svansen ta stryp tag på halsen, tuffsa till kostymen. Nemo bara njuter!

Wilma tyckte att det blev lite väl stökigt och höll sig på avstånd. Leka! Varför ska man göra det så där rakt upp och ner? Fånigt! Nu ska vi åka och fixa lite till kräftskivan i morrn. Har lite att stå i. Det är bra, då kanske jag slutar tänka så förbannat.................

I morse var jag hos Ulrika och vi gick en liten promenad i Ängeby skogarna. Hundarna sprang fritt och tokade sig som vanligt. Det känns i luften att det är höst nu....

I går var jag ju med Nemo till Ultuna. Jag är ju lite orolig eftersom knölen i munnen blöder osv. Jag pratade med en jätte trevlig veterinär som hade sunda svar på mina frågor. Det blir ev operation av munnen den 27:e. Det kommer att tas bort en bit av hans käke. Villket inte alls känns bra. Men det kommer inte bli några som helst problem för honom sa veterinären! Det vi ska oroa oss för i nuläget är vad det blir för svar på tumören. Om den är god eller elakartad. Veterinären sa också att tyvärr är flattarna över representerade vad gäller tumörer.... I går var jag så himla ledsen. Jag grät därför att jag tog ett slags beslut. Om det är en elak besvärlig tumör så vill jag att han ska få somna. Hur klarar man sånt här? Jag kan inte fatta det. Men om går det att få ordning på det genom operation och han kan leva ett normalt liv så vill jag att han ska få göra det. Som det är nu så är Nemo precis som villken hund som helst ska ni veta. Han mår toppen bra och han har inga problem med knölen vad vi kan märka av. Han är bara tre år. Men jag har beslutat att hur det än är så ska jag inte vara självisk. Jag ska såklart tänka bara på honom och hans bästa.

Jag måste tacka min kompis Ulrika! Tack för att du finns där och ställer upp när jag behöver det och när jag är sådär hemskt ledsen och nästan ger upp. Då kommer det kloka ord från dig som värmer och får mig att komma till sans igen........