......på att vara irriterad. Men det gör jag alltför ofta. Onödigt tråkig är vad jag är. Har nyss varit ut på en dryg timmes promenad med Nemo. På vägen mötte jag tre killar. Kan de ha varit i arton tjugo år nånting?!! De stod och flammsade när vi kom. Precis när vi passerade stod en av dem och gjorde konstiga läten och "larvade" sig. Jag sa åt Nemo att hålla sig "hääär"....han tyckte det var svårt för han blev ju nyfiken på den där personen. Men när jag gått förbi gick personen lite efter och satte sig på huk på något vis... Då blev jag lite rädd faktiskt. Vände mig om. Nemo ställde sig mitt framför mig och bara glodde på dem. Då tänkte jag att det är nog bäst att jag säger nåt...smart..... Det gick inte så bra. Jag hävde ur mig att det inte var så bra att hålla på så där.... -Den här hunden må se liten ut men han är skyddstränad! Sen tänkte jag att men herregud! Vad är det jag säger, jag ljuger ju! Pinsamt! Jag bara vände och gick sen......

Lite senare på promenaden mötte vi ett ungt par med en hund. Vi kom runt ett krön liksom så vi såg inte riktigt varandra. Vi stannade till och jag satte Nemo ner. Hon orkade inte riktigt hålla i hunden som minst sagt var rabiat. Vet inte alls var det var för ras, men den såg inte så kul ut, den innehöll nåt som iaf inte jag gillar. Hon liksom försökte...se obekymmrad ut...men det blev minst sagt besvärligt. Hon fick be killen ta hunden för hon orkade inte hålla i den. Frågade om jag skulle passera, det var en aning trångt liksom där vi stod. Men se det var inte nödvändigt tyckte hon och himmlade med ögonen och ruskade på håret. Sen så säger människan... -Om de hade fått hälsa på en gång så hade det inte blivit såhär!

URSÄKTA!!!!!!!!!!!!!!!!!  Helt säkert är att det var det DUMMASTE jag har hört! Jag teg och gick vidare. Grrrrr........fy vad dumt! Ja...Kattis har visst tråkiga veckan! Men visst var det en märklig kommentar??

Kom hem från jobbet. Hoppade in i duschen. Innifrån badrummet hör jag hur det smäller utanför. FYRVERKERIER! Blir så jäkla arg. På med kläder och skor halft på sniskan. Sprang ut på gårdsplanen för att försöka lista ut vart det kom ifrån. Lukten hängde liksom kvar i luften. Wilma irrar omkring i huset, jätte orolig. Så förbannat onödigt! Så förbannat dumt! Det är två månader kvar till nyårsafton. Jag blir så arg så arg! Som tur var så small det inget mer sen. Som tur var så följde Wilma med ut en stund för att åtminstonde våga kissa. Men hon lär inte vara så lätt att få med sig ut nu. Vi försöker oss på en sväng lite senare. Förhoppningsvis följer hon med mig på morgon promenaden i morgon bitti. Då smäller det inte iaf!