I dag är det ju liksom Valborg. Men jag tar det som vanligt lungt. Är ingen särskilt social figur. Jag trivs bäst med mitt stillsamma liv, det liksom är mitt liv. I dag var Tobbe och jag till Botkyrka motor klubb. Det var folkrace tävling där. Och vi for dit redan på morgonen för att försöka få tag i en bil. Han blev ju av med sin Opel Vectra i Sala för två veckor sedan. Den bilen hjälpte jag till att bygga så den hade en speciell plats hos mig också. Det är liksom en del av sporten att bli av med bilen.... Men i dag la vi varsitt bud på en Opel Vectra som en tjej körde. Den såg fin ut tyckte jag. Jag fick den vid budgivningen. Det var kul för senaste tiden har vi bara haft otur. Nu blir det tvådagars i Skepptuna! Wilma och Nemo var lite rastlösa i dag. Nemo apporterade en kille som råkade titta på honom. Wilma tindrade med sina stora ögon åt en tant, hon smälte för hennes charm och sträckte hon fram handen lite försiktigt. Men hon röck undan den lika fort igen för Wilma började skälla sitt allra suraste. Hon ville minsann inte bli taffsad på-hon ville ha tantens korv!

Har tränat en del i veckan. I torsdags tränade jag med Jenny. Lite lydnad först som gick så in i helskotta bra! Sen hjälptes vi åt att köra lite uppletande. Nemo var jätte duktig. Men vi har ENORMT mycket att träna på. I onsdags skulle jag ha tränat men det sket sig. Hade ju lovat att hjälpa Mia. Jag fick vara tävlingsledare åt hennes klassI kursare som skulle få prova på en "riktig" tävling. Så jag var tävlings ledare och en annan Kattis var domare. Jag var super nervös. Men det var Mias kursare också. Så jag körde bara på. Bara att im?provisera. Och jisses vad kul det var och jädrans vad duktiga dom var, allihopa! Nervösa-men det var ju jag med! Sen fick jag världens finaste komplimang av Mia! Den glädjer mig än och kommer att stärka mig som människa.

I går skulle vi ha tränat. Men på eftermiddagen fick jag fruktansvärd huvudvärk. Vid fyra tiden låg jag i soffan och kved. Kunde inte göra ett dugg. Det gjorde så ont så jag mådde illa, var nära att kräkas  . Vid halv nio på kvällen vaknade jag till och mådde lite bättre. Fruktansvärt! 

Nu i skrivande stund flyger Storvreta i luften. Wilma är skit rädd. Förbannade smällare. Det gör så ont i mattes själ när lilla Wilman är så rädd. Man borde bygga ett rum som är ljud isolerat. Hatar skiten, verkligen hatar!