I morse stack vi iväg hela familjen (jag, husse å hundarna) till Eurostop. Det var kul. Shoppade järnet! Brände lite stålar. Jag shoppade allt möjligt, bla ett par jeans stl 38.Kan ha den storleken! Det är inte klokt. Var dessutom till frissan i morse. Där rök håret kan man säga. Jag har klippt av barret! Känner mig som en ny människa...

Hundarna tyckte väl inte att det var jätte kul direkt. De fick ju sitta i bilen. Men Nemo är sig själv idag så vi ska ta en promenad i skogen nu. De behöver rusa av sig och ha kul. Och jag behöver röra på mig.

Gick upp tidigt idag. Nemo är  piggare, men fortfarande väldigt väldigt trött. Gick ut en liten runda med dem i morse. Klockan sju skulle vi träffa Ulrika vid spåret. Nemo fick vara hemma såklart. Men tänkte att Wilma kunde hänga med. Men icke. Hon fattade på en gång att det var springa vi skulle göra. Så hon ville inte följa med. De blev att gå utan hundar. Tomt och trist.... Sprang ett varv i spåret själv och sen kom Ulrika så då gick vi två varv tillsammans. Snart dax för frukost.

Ska till stan idag, shoppa lite. Tobbe ska bort idag så jag Wilma och Nemo är själva hemma. Undrar vad vi ska göra för skoj då? Han ska på nåt bil grejsimojs nånstans. Jag är otroligt ointresserad av bilar. Fattar inte det roliga. Men han fattar inte det roliga med hundar heller tror ja...

Har nästan precis kommit hem från Ultuna. Nemo har fått vara där hela dagen. Han blev inlagt i morse klockan åtta. Han blev bla undersökt av en "tandläkare". Hon förklarade vad som skulle göras under dagen. Så jag lämnade honom där, storgråtandes.....Nu är en biopsi tagen och skickad till Malmö högskola, till oral patologen. De har också röntgat honom. Där sågs ingenting. Villket ju är positivt. Vi får svar på biopsin om ca två veckor. Och en preliminär operations tid är bokad i slutet av augusti. Man kan bara vänta nu. Jag hoppas bara att tumören håller sig i schack i tre veckor till...

När jag hämtade honom kom tårarna igen. Jag är så blödig. Jag grinar för allting. Han var fortfarande trött och försökte apportera sköterskans kläder med sin jätte trötta mun. Svansen hänge rakt ner som en pinne och hela ansiktet var slappt på honom. När vi kom hem traskade han sakta rakt in och lade sig på golvet. Där ligger han nu. Nemo  är så trött så trött....Man känner inte alls igen honom. Han orkar knappt vara glad.

Wilma nosar undrande på honom då och då. -Var har du varit då? Du missade käket tidigare idag! Va tråkig ra!

Jag är så glad att han är HEMMA IGEN!!!