När Jenny kom tog vi en "stadspromenad" runt om här där jag bor. Diezel är ju litet av en lantis och behöver uppleva en massa spännande grejjor som bussar tåg barnvagnar och Ica affärer. Han var väldigt duktig. Wilma frös och ville inte gå överhuvud taget så länge kopplet satt på... Sen lämnade vi tanterna hemma och stack till en upplyst parkering i utkanten av samhället. Först tog jag Nemo och gjorde några rutor. Jädrans vad bra det gick idag! Trots längre avstånd. Jätte roligt. Sen övade Jenny kontakt och Nej med Diezel. Diezel var duktig men sen blev han trött i bollen och hittade på hyss. Hyss å hyss......han pekade finger åt sin matte och sprang i stora cirklar och skällde. Men Jenny löste det kanon! Han är mycket hund den hunden. Jenny är duktig. Men man vet ju själv hur jobbigt det kan vara när dom är i den lite tråkiga åldern. Det går över..... Sen provade jag lite rodeo lägganden med honom. Vi kampade med do.... en kampleksak. Det tycker han är det allra roligaste. Han har även börjat förstå att han kan och ska sitta kvar, även på lite längre avstånd. När Nemo var typ så gammal käkade han äpplen på tomten. Jag sa bestämt åt honom att sluta. Tjohoo! sa Nemo då och sprang runt runt runt i gigantiska cirklar. Han var hopplös. Envis, men jag var envisast. De har lönat sig, allt slit. Jag är så glad att mitt svarta hjärta är vuxen nu och förstår vad jag säger...... För visst är det fantastiskt att ha hund?

Har precis kommit hem. Idag kommer Jenny hit. Vi ska träna lite. Jag ska träna rutan med Nemo idag. Det kommer han tycka e roligt. Måste träna på avtånden, det är svårt ju. I morse blev jag jävligt förbannad på den lite mindre av hundarna. Ja hon heter visst Wilma. När jag vände ryggen till och skulle låsa dörren innan vi knatade på våran "dagliga klockan fem morgon promenad" försvann hon. Ja, hon sticker inte alltså, men hon pinnar runt på tomten och äter saker. Och eftersom det är jätte mörkt så ser inte jag henne. Jag tror att hon vet det. Dessutom kan jag ju inte stå och vråla på henne vid den tiden på morgonen. Hon känner nog till det också... Jag och Nemo började gå men hon kom inte. Väntade letade men hon kom inte. Då blev jag rädd och tänkte att postbilen kanske hade kört på henne....Hon har visserligen reflex väst på sig men hittar hon nåt mitt på vägen och det kommer en gigantisk.......bil....så tvivlar jag på att hon skulle förflytta sig utan att äta färdigt först... Som tur var så kom hon efter några minuter... Då blev jag fly förbannad. Wilma såg ut som katten i Shrek ni vet och tindrade med sina stooora ögon och vred ihop sig så att hon skulle se riktigt liten och utmärglad ut. När jag skällt ut henne ruskade hon på sig och sket fortfarande i mig.... Stackars hund! Vad är man för matte? Varför är jag så lat som inte ens sätter på henne koppel? Då slipper jag ju trasslet.... Nåväl. Nu ska vi byta om och gå ut en stund innan Jenny kommer. Tjing Tjong!