Tänk att det aldrig ska få vara bra! I morse luktade Nemo lite illa i munnen. Kan de ju göra emellanåt. Eftersom han är ganska nyopererad så borstar jag ju inte hans tänder just nu, spolar bara med koksaltlösning. Jag får inte heller lyfta på hans läppar och titta hur det ser ut, eftersom det kan vara risk att såret i käken går upp då. Men jag tänkte att det har ju gått en vecka sen op, så jag kan nog titta efter lite...Och det gjorde jag. Öppnade munnen försiktigt och drog ner underläppen. Det jag såg höll jag på att kräkas av.

I käken var det ett hål! Rakt in i benet! Fick panik! Började gråta. Skakade som ett asplöv... Nemo fattade ingenting.

Ringde till djursjukan. Det tog jätte lång tid innan nån svarade. Berättade hur det var. Fick veta att " min veterinär" inte jobbade idag. Då blev jag hysterisk som alltid och talade om för personen på andra sidan luren att jag inte kunde leva med att min hund hade det såhär! Gör nåt!!!

Hon sa då att det fanns en annan tandläkare där som nog kunde ringa upp mig om en stund. Visst tänkte jag, det lär ju ta hela dan innan nån har tid med det!

Men som tur var så ringde det på mobilen efter ca 30 minuter. En super trevlig veterinär. Hon frågade hur fort jag kunde komma till sjukhuset. Kan vara där på tio minuter om du vill! svarade jag. Fick komma nästan på en gång. Hon tittade i hela Nemos mun. Och konstaterade att såret gått upp. Men att det inte blivit någon "allvarligare" infektion. Hans allmäntillstånd är ju bra, pigg och glad. Hungrig och busig som vanligt.

Nu ska han äta antibiotika i tio dagar till att börja med. Vi ska fortsätta spola munnen flera gånger om dagen. Sen är det återbesök efter antibiotika kuren för att se om det läkt som det ska. Frågade vad jag gjort för fel eftersom det blivit på det här viset. Men fick till svar att det är knepigt att få det att läka ihop ibland. Den andra operationen läkte ju ihop jätte fint.

Det är väl fan att det ska va nåt skit jämt! Varför kan han inte få vara frisk? Vad har vi gjort för att förtjäna detta helvete??

Wilma och jag har varit lite oense sen i går kväll. Jag har släppt väl mycket på vardagslydnaden. Och det känns som om hon styr allt just nu. Så igår slog jag på stort och beslutade att nu är det nog! Från och med nu gör hon som jag säger, inget annat. Tex på promenaderna. Hon vill inte gå ut, just nu är alla väder alla tider på dygnet fel enligt henne. När vi väl ska gå ut så tar det jätte lång tid innan hon kommer utanför tomtgränsen eftersom hon måste nosa på en massa bra ställen först. När vi ska hoppa in i bilen och åka till jobbet så vill hon inte det heller. Hon har glömt bort hur man gör. Att gå på kanten av vägen när vi är ute och knatar skiter hon i. För hon har inte lust! på promenaderna till vardags använder jag ordet stanna väldigt ofta, men det hör hon inte för hon vill inte det.

Nu ska det bli andra bullar! Ordning och reda. Det har bara blivit en olat hos mig. Det räcker med att tala om för henne en gång så vet hon att det tricket inte går hem. Jag är så trög bara....

Kanske det blev lite osammanhängande skrivet idag, men jag är så trött att jag stupar snart..........go kväll....