Nu ska jag berätta hur det igentligen är med Nemo. Det var såhär det började:

En dag i maj låg Nemo i sängen och tuggade på ett smaskigt tugg ben. Satt vid tv:n och läste när Tobbe kom rusandes och sa att det var en massa blod i sängen. Rusade in i sovrummet och mycket riktigt! Öppnade hans mun och tänkte att han måste ha bitit sig i tungan eller så. Men jag hittade inget...men sen såg jag att det var nåt i gommen. På höger sida strax bakom framtänderna. En knöl! Ca en cm stor.Shiit Fick panik. Ringde till en kompis som jobbar som djursjukvårdare. Fick komma hem till henne samma kväll. Hon tittade och försökte lugna Nemos förtvivlade matte. Hon fixade en tid hos veterinären. Knölen brändes bort av veterinär. Det konstaterades att det var en epiluid (reservation för stavfel), alltå vad de sa till mig en ofarlig nybildning. Men redan efter nån dag började den växa ut igen. Samme veterinär tog bort den efter ca en månad, då var den lika stor igen. Blev remitterad till specialist på Ultuna. Fick komma dit efter lååång väntetid. De tog en biopsi av knölen och skickade till oral patologen i Malmö.

De ville inte ta bort knölen, som nu blivit ännu större, förränn de visste vad det var för något. Nåt var ju fel eftersom det aldrig slutade växa. Olika operations alternativ diskuterades. Var det malingt var det inget att fundera vidare på....Att det skulle behövas tas bort tänder var jag på det klara med. Men hur klarar han sig då? Måste få svar av någon.... Ingen kan svara till hundra %. Men min veterinär sa att det skulle inte bli några som helst problem. Jag berättade för henne att jag vill inte ha hem en invalid jycke. Kan han inte ha ett aktivt liv vill jag att han ska få somna för alltid. Min Nemo måste få ett värdigt liv. Jag gråter när jag skriver detta. Det är fortfarande så jobbigt att tänka tanken. Tanken att "jag beslutar att min kompis ska dö". Alla måste vi ta beslutet. Men det kändes så luddigt allting. Han är tre år och världen gladaste hund! Har inte ens ont i munnen av den jävla förbannade knölen!!

Efter två veckor fick jag svar från Malmö. Nu hade det hunnit bli augusti. knölen var ett aneoloblastom (kan vara stavfel där med...). En ofarlig nybildning som kan vara ett slags skavsår eller att det fastnat något där som kroppen försöker stöta bort. Därför bildas det svallkött. Fick en operations tid till Nemo i slutet av augusti. För att få bort hela knölen måste de skrapa ända inntill benet i gommen och "göra" en ny gom, fyra framtänder uppe togs bort eftersom knölen börjat bli så stor att den växt mellan tänderna. Framtänderna nere var boven i dramat kan man säga. Han bet med de i knölen, det var därför den växte och växte. Som en ond cirkel. För att få till en ny gom transplanterade de från insidan av hans läpp för att täcka gommen.

Som om inte detta var nog. När jag lämnade honom på morgonen och gick till jobbet så ringde Ann, veterinären efter ett par timmar. Hon berättade att de sövt honom och skulle börja operationen. Men de hade röntgat hans underkäke också. Och tyvärr upptäckt att han saknade sina P1:or. På den ena sidan hade han en fem centimeter lång cysta i käkbenet. Jag minns att jag stod upp. Men när hon berättade detta föll jag ihop och grät och sa att jag ville att de skulle ta bort honom. Vad hittar de härnäst? Nu är det kört sa jag. Men hon tröstade och sa att detta är ganska lätt åtgärdat. Så fick det bli....

Hon rinde på eftermiddagen samma dag. Operationen hade gått mycket bra. Och att de skickat in allting ytterligare på analys, både knölen och cystan, till Malmö. Jag fick ta hem honom, men jag hade sagt till Ann att jag vill att han ligger kvar på sjukan över natten så att de har koll eftersom man inte vet vad som kan hända... Så nästa dag på eftermiddagen hämtade jag Nemo. Han hade tratt och var lite snurrig. Han hade många styngn i munnen. Morfin plåster på ryggen och han åt smärtstillande och antibiotika i tio dar. Tog semester i några dagar.  Efter ytterligare en dag var han nästan som vanligt igen. efter två veckor fick jag svar igen. Och i Malmö hade de inte hittat något varken på cystan eller på knölen. Underbart!

Nu undrar ni ju hur han har mått under denna tid. Han har inte haft ont av sin knöl. Det sa vererinären också. Han har varit precis som vanligt. Det var kanske därför jag inte såg den? Borstar tänderna på hundarna nästan varje dag, ändå såg jag den inte! Han har kunnat äta som vanligt och kan det nu med. Han är en väldigt mat glad gosse.Gnager på pinnar och bär en massa saker. Han är som vanligt, som villken hund somhelst.  Ser dock lite annurlunda ut i munnen. Men det syns inte från utsidan.

Har en ny operations tid om några veckor. Då ska han ta bort en tand på andra sidan underkäken. Där han inte har nån P1 tand. Där är ingen cysta än, men det kommer troligen att bli, det kommer hursomhelst orsaka problem för honom längre fram, därför ska det åtgärdas genom en operation. Det är bara att hålla tummarna för att den operationen går som den ska. Den är inte heller så stor denna operation. Så jag är inte riktigt lika nervös, bara ganska.....

Sen ska vi fortsätta leva. Vi har börjat träna. Och jag ska köra på. Hoppas att jag och Nemo kan ta vårat LP 2 snart. Dessutom måste vi ju starta en appell spår igen, eftersom jag sabbade den förra. Jag är så evigt tacksam att det har gått att fixa till allting. Att det finns så duktiga veterinärer som Ann!

Jag har talat med min uppfödare också och berättat alltihopa för henne. Det blev ett ganska långt och förvirrat och osammanhängande samtal. Hon tyckte såklart att det var trist att det hänt, men var jätte glad att han är återställd. Jag har säkert glömt att skriva vissa saker men det får bli så. Det är så mycket man ska minnas plötsligt. Summan av kardemumman är att det gått bra och att han inte har några men!

Så det var det!

Vi har varit flitiga i helgen. Både jag och hundarna. Motionerat som sjutton (jag och Nemo sprang fem kilometer igår...) och dessutom fixat en del hemma. Det har varit härligt att få sova på morgonen. Det märks att det börjar bli vinter. Jag blir så trött och seg så det gäller verkligen att ta vara på alla ljusa stunder.

Vi har precis varit ute i på promenad i nästan två timmar. Vi gick över nya Vretalund och tillbaka runt Storvreta. Vågar inte gå i skogen nu. För visst är det väl älg jakt? Wilma tyckte att det var tråkigt i början, hon stannade och ville inte gå. Men jag och Nemo fortsatte gå. Efter en liten stund hör man att hon kommer dundrande.

I fredags hade vi träning för Mia. Det var sååå kul! Jag har saknat det så enormt mycket. Det var jag och Veronica som hade lektion med Mia. Vi gjorde momenten i den klass vi tävlar i. Mia filmade! Skit nervöst! Sen åkte vi in till butiken och tittade på filmen och pratade igenom alltihopa, både det som var bra och det som var dåligt. Det är kul att se sig själv på film. Nemo gör ju allting jätte bra. Men jag klantade mig när jag skulle skicka till rutan. Var för otydlig. Fick göra om det och när han då gick perfekt in i rutan så sa jag inget! Så han sprang tillbaka till mig efter ca två sekunder. Ibland får jag hjärn-släpp. Ibland förresten! Typ ofta!

Hoppet gjorde jag oxå slarvigt så han satte sig för nära på andra sidan. Men nu vet jag vad vi ska träna på.

Det allra bästa med denna träning, vet ni vad det var? Jo det var att jag fick se på filmen hur vårat inkallande med ställande ser ut. Har kämpat som en tok med detta hemska moment. Men jag gjorde ett handtecken och vet ni vad!?! Nemo tvärnitar! När jag såg det på filmen blev jag jätte lycklig =) Det var så kul att se hur bra det ser ut. Dessutom brydde han sig inte om "kopparna" i backen som Mia ställt ut som ställande markeringar. Han kan ha rysliga bekymmer med det. Kul att ibland tar träningen ett elefant kliv framåt!

Men tyvärr måste vi vänta ett bra tag till innan vi kan tävla igen.... Det är ju inte klart hos veterinären ännu.

Jag har ringt till min uppfödare nu. Annika. Och talat om hur det är med min älskade Nemo. Det har dröjt på tok för länge innan jag kontaktat henne tyvärr. Men det har ju liksom kännts som om jag måste vetat att det ska gå bra med allting. Så rykten har ju spritt sig hit och dit. Men nu vet hon iallafall hur det ligger till och det känns bra. Hon berättade att hon sett mig på bild och att jag såg smal ut! Tack!

Idag är det Wilmas dag. Hon blir sju år idag. Sju år har hon bott hos mig lilla pluttan. Hon blev gratulerad på jobbet av mig. Fick en skorpa. Kan låta lite torrt & trist. Men inte för Wilma. Hon blir överlycklig för allt som går att äta. Dessutom fick hon och Nemo nyss dela på en varmkorv! Mmmm mumma! Det var smaskigt tyckte de! Inte mycket till firande igentligen men senare ska hon få ett grisöra.

När Wilma var hundvalp var hon jätte liten. Hon är liten nu också med sina 6,5 kg. Men jag minns hur jag kunde ha henne i handen som en kattunge. Hon var sååå fin men det är hon idag med såklart. När jag hade haft henne i några veckor började vi på valpkurs. Hade ju inte haft hund förr så allt var nytt. Men vi sög åt oss allt som två svampar jag och Wilma. Vi lärde oss massor. Och jag kommer alltid att minnas känslan av att åka på de där kurserna för Lena Carlsson. Vi fick nämligen alla slags kurser som hon hade tills vi inte fick gå längre i princip! Det var sååå roligt så det finns inte ord att beskriva det!

Wilma var otroligt lättlärd, det är hon än idag..... Hon var verkligen en bra första hund för mig. Hon har lärt mig så mycket. Hon är en klok liten hund. Smart, för smart ibland. När man minst anar det tänker hon ut något....

Ja, och nu är hon sju år. Tänk att jag varit hundägare i sju år. Kastrerade Wilma för några år sen. Hon mådde jätte dåligt under löpen. Så så fick det bli. Hon har haft en jätte fin Black n Tan kostym. Nu växer pälsen på korsan och tvärsan. Hon är ullig och lite krullig som ett litet får. Dessutom har hon blivit lite mer bekväm och ganska så lat. Men hon är fortfarande aktiv. Vi tävlar inte längre. Dessutom blir det mindre träning när jag har två hundar, men en liten dos lydnad blir det nästan var dag.  Timmarna av lydnads träning slipper hon numer. Men jag tror hon är glad för det. Hon är ingen unghund längre. Däremot en dam i sina bättre år om man frågar henne själv.

Wilma är jätte rädd på nyårs afton när raketer och smällare fyller både dagar och kvällar. Å vad jag avskyr smällare och raketer.

Hennes höjdpunkt varje dag är frukosten och kvällis maten, den äter hon på två sekunder. Hon gillar att titta ut genom fönstret i vardagsrummet på ekorrarna som hoppar i träden. Ekorrar är underliga varelser tycker hon.

Villken tur att hon finns för vad vore min dag utan henne! Min kära lilla hund! Min lilla Wilma.

Har varit till Jenny nu på kvällen. Hämtade mobilen. Äntligen. Hade jätte många missade samtal och typ lika många meddelanden. Att man är så eftertraktad! Nu är den på laddning. Redo tills i morgon!

I går var jag ju på jympa. Ett medel pass. Men det var en besvikelse för det var inte alls någe jobbigt. Men det var roligt ändå såklart. Och jätte bra musik som man blev glad av. Gjorde så gott det gick med armar och ben. Syrran och jag mest flabbade...

Nästa gång blir det spinning igen och nästa vecka ska vi prova på lite nya jympa-aktiviteter. Så man får svettas lite!

Idag har jag ätit massor av kakor. Inte bra alls. Men jag har ibland frossar dagar. Tyvärr har det varit för mycket gott denna vecka, det syns på vågen. Ähh jag får springa i morrn.

Ointressant vetande är att jag har lyckats tappa bort Wilmas tandborste. Det stör mig. Den är blå med Bamse på. Den där björnen som äter dunder honung. Men hon har fått ett ben att gnaga på. Har haft det en stund i vatten eftersom hon inte gillar att tugga om ingen har tuggat på benet innan henne. Det ligger en gosse brevid och tittar på..... han är väldigt sugen på benet kan man säga. Men han får inte tugga på ben än för sin taskiga matte.

Längtar tills i helgen. Då ska jag göra braiga saker. Städa och sooova ut lite. Det kommer att dröja väldigt länge innan jag festar igen. Hela helgen blir förstörd, veckan också. Vara med hundarna ska jag såklart.

Snart är det dags att sussa. Sussa kudde. Jag är jätte trött och snart är ju klockan kvart i fem och då är det dags för morgon promenad igen!!

Jag har piggnat på mig. Kom på att min mobil glömde jag hos brorsan. Men det gör inte så mycket, men jag känner mig lite lätt naken utan den. Hade trots allt kul igår kom jag på. Men det blev lite för mycket kan man lungt säga.... Varför kan man inte ta det lite lungt?

Men jag tog med mig hundarna ut i spåret iallafall. Hade ju lovat att springa med Annika idag. Hur dum får man bli tänkte jag. Men jag piggnade på mig. Sprang ca 4 km! Det ni!! Det var skönt att springa. Svettas ur lite. I morgon ska jag till friskis på gympa igen. Det blir skoj.

Den vanliga bakfylle maten brukar vara pizza. Men jag klarar inte att äta det längre, inte idag iallafall. Så jag kokade grönsaker och åt köttbullar och spagetti. Ååå va det var gott! Hundarna fick också varsin liten spagetti och köttbulle tallrik.

Nu ska jag fortsätta slappa. Dricka cola och äta lite godis, det är jag värd idag!

I går var det party hos min bror. Sev var vi ut på krogen. Jag kan säga att jag kommer inte att gå ut på krogen på mycket mycket länge. Jag mår inget bra. Inte alls bra. Dåligt. Varför ska man dricka alkohol undrar jag? Bläää.

Snart ska jag ut och springa med Annika. Det känns ju toppen.

Wilma och Nemo fick vara hos sina kompisar västgöta spetsarna Pia och Ebba i går när vi var borta. De tyckte att det var skoj. Idag blir det nog inte mycket gjort. Jag vill bara sova....

Plockade fram lilla väskan med saxar borste och kam. Wilma försvann som ett skott. Det var inte det hon hade tänkt sig. Fick bära henne till bordet. Började borsta lite försiktigt och kammade lite här och lite där. Tillslut somnade Wilma, snarkade...

Hon hade fått lite kåda i pälsen efter dagens skogs promenad. Tog saxen ock klippte bort en liten tuffs. Sen en tuffs där och där var det långt, äh jag klipper där med tar lite här också! Hon blev fin. Men hon ska få sig ett bad och sen ska jag fortsätta. Det tar ju flera timmar att klippa. Men hon blir ju fin när hon är klar. Tur att hon är blandis brukar jag tänka. Man behöver inte tänka på att hon måste vara perfekt på nåt vis. Men såklart måste hon bli fin. Det är ganska skoj att klippa när man väl gör det.

Nu ska jag titta en stund på tv, sen ska jag sova.... I morgon är det en ny dag. Undrar om jag ska gå upp lika tidigt som vanligt? eller ska jag sova lite längre? Vi får se.

I morse när vi klev upp och skulle gå morgon rundan var det så kallt! Man blev verkligen påmind om att det snart är det vinter. Wilma gick ändå tappert med på att gå ut. Men det gick sakta i början.... Snart är det nog dax för vinter rock för hennes del. Tänk att snart är det så där kallt så hon vänder när man öppnar ytterdörren och springer och lägger sig bakom nån kudde i sängen i hopp om att inte bli upptäckt.

Idag är det ju kanelbullens dag. Jag glömde ju helt bort det! Precis som så mycket annat som jag glömmer. Är på väg att bli senil. Men blev påmind på fika rasten när det bjöds på jätte goda kanel bullar till kaffet. Inte alls fel. Dessutom slank det i lite tårta ockå. Mumms... Jag är en sån gottegris...sådan matte sådan hund. Wilma är ju som jag. Men värre eftersom hon inte kan hejda sig överhuvudtaget. själv har man ju vissa spärrar...ibland..

Var till klubben igår. Men det var trist utan hundarna. De fick vara hemma. Längtade hem hela tiden. Men det var ju kul att träffa lite hundfolk. 

Ska börja klippa Wilma lite idag. Hon börjar se förskräcklig ut. Dessutom får man hjälpa henne när man går i skogen och det fastnar barr och små pinnar i hennes päls. Och det är nog så besvärligt tycker hon.

Härligt att det är fredag i morrn. Då ska vi åka bort efter jobbet. Födelsedags kalas. Det är ett gäng såna nu i oktober. Nu ska jag göra lite nytta. Såg en Cavalier idag igen. Jag klarar inte att se Cavalierer. Nån gång ska det få flytta in en liten Cavalier gosse till mig. Nån gång. De är så underbart fina. Men hur är det att ha en?