Tänk vad jag är snurrig.....har anmält till en tävling. Men denna gången blev det rätt klubb....men fel ras. Har anmält Nemo som en Foxterrier! Hallå ser han ut som en terrier eller? Jag börjar bli senil ta mejsjutton! Jag känner att jag skulle behöva ta det lungt några veckor. Vila hjärnan. Stånk....

Nu har jag pratat med Ida en kort stund i telefon. Hon tyckte jag skulle ta ett blodprov på Wilma. Hon börjar faktiskt bli äldre. Men neeej...nu blev jag rädd...hon e ju bara 7½ år. Ska snacka med nån veterinär på jobbet i morgon. Stackars lilla Wilma! Tänk om hon börjar få såna hemska ålderskrämpor? 

Har återgått till det normala idag efter kräk och bajs sjukan. Tillbaka till jobbet som vanligt. Känns bra! Det är ju härligt att vara hemma men inte för att va sjuk....kostar mycket gör det med.... Fick ett treligt samtal idag från Linda. Ladie, Nemos syrra, har tagit bort en knöl på sin lilla svans. Men det verkar ha gått bra. Nu är den skickad på ananlys. Hoppas att det inte är nånting! Men Linda vet ju att Nemos alla besvär och operationer som jag trodde skulle kosta honom livet...inte var nåt alls egentligen. Så man vet aldrig. När jag kom hem från jobbet ringde jag till Carina och frågade om hon ville hjälpa mig att spåra. Det ville hon! Gjorde ett appellspår med fyra pinnar och en floss och en skojig boll på slutet. La spåret på en jätte bra äng. Sen blev det ett rakt motivations spår med godis bytta på slutet. Medans spåret låg ett tag tog vi en promenad med hundarna. Nemo fick inte busa idag utan han gick i koppel hela tiden så att han skulle vara på alerten tills det var spår dags. Wilma gick lös och hon höll sig till Carina så fort hon sa nåt. Wilma gillar inte bara Carina...hon gillar hennes karameller också.

Sen blev det dags att spåra. Han var jätte duktig idag. Som tur var så var det lite vind men inte alls mycket. Så det var bra förutsättningar idag för honom att spåra. Han hittade alla saker, tog vinklarna skit bra, spårade fint. Nu är det mest jag som måste vara noga med hur jag gör. Jag känner mig lite bortkommen när det gäller brukset. Men gud vad det är kul! Motivations spåret gick också ganska bra. Men han har lite svårt att hålla ner sin lilla snok och då blir det lite knepigt, men han jobbar på bra och ger sig inte. Får nog rätsida på detta med....

Men sen hände nåt otäckt! När vi kom hem. Släppte ut hundarna ur bilen och gick in. Då var Wilma skit konstig! Trodde först att hon fått små stenar under framtassarna, ja det kan ju bli så när det är luddigt under tassen. Löft genast upp henne för att ta bort skräpet som jag trodde fastnat.Hon liksom kunde inte gå på tassarna i fram. Hon spretade med klossingarna. Som kramp. Och det blev värre och värre! Till slut halkade hon och trillade. Skit äckligt! Sen kutade hon rygg, svansen mellan benen och hon blev rädd. Försökte tänka ut vad jag skulle ta mig till. Vem jag skulle ringa! Men det blev svart i huvve (som vanligt) och jag kom inte på nånting! Men det gick över på ett litet litet tag. Kan tänka mig att hon fick sendrag eller liknande. Hon hade inte ont när jag tog på henne,och sen rätt var det var så sprang hon precis som vanligt. Det tycker jag va skit äckligt! Nån som vet vad det kan ha varit??!? Hon har inte haft så förr. Men nu är det som vanligt som om ingenting har hänt. Nemo blev orolig när jag blev rädd så han försökte samtidigt vara i mitt knä. Ganska frustrerande....han är inte så lätt att ha iknät. Hoppas det inte är nån fara med Wilma och att det bara var en engångsföretelse.

Nu ska vi gå på promenad!