Vi åkte iväg på en liten utflykt nu på kvällen. Jätte mysigt. Strosade runt och spanade in en gammal borg. Jätte fin! Hundarna fick leta efter mig i skogen också. Men Wilma struntade i mig när det blev för svårt och ställde sig och knaprade gräs istället. Nemo letade förtvivlat efter sin matte. Som han så småningom hittade bakom en gran. Han fick tok spunk när han insåg att jag var där och blev så ivrig att han hoppade och välte omkull mig i diket. Hittade en fästing på honom som kröp omkring, äckliga djur. Undrar hur många jag har själv efter den här dagens strapatser? Nedan lite bilder från kvällen.....på hundarna såklart........eller som vanligt kanske man ska säga.....

................som Tobbe åkte på idag gick inte bra alls. Han blev påkörd och sen var det färdigåkt för hans del. På hela tävlingen åkte han ½ varv, inte så kul. Snart får vi besök av Stefan och Jenny. Vi tänkte grilla. Jag har varit å handlat en massa gott som vi ska grilla. Bara det inte börjar regna. Nemo är totalt slut kan jag säga. Han orkar inte ens gå ut trots att ytterdörren är öppen. Han ligger i soffan som en liten bränd kringla och sussar.... Wilma är inte lika trött hon sitter på gräsmattan och spanar på ekorrarna...

Ha en fortsatt bra lördag!

Carina och jag åkte till Vattholma i morse. För att spåra. Villken sjuhelsikes spårdag det blev! Det var en massa folk som viltspårade där vi brukar vara så vi blev tilldelade en annan skog på en annan väg dock i närheten. Nemo skulle få ett lägre spår. Och jag skulle lägga ett spår till Tonic med. Typ ett lägre spår hade vi tänkt. Carina gick med och visade vart jag skulle gå i början eftersom hon ville göra upptag med Tonic. Sen traskade jag ut i skogen....ensam....trodde jag hittade någelunda......men det blev inte alls som jag trodde.... För jag kom inte tillbaka till grusvägen på slutet. Det kom ingen grusväg!!!! Spåret blev därför en aning mycket längre än jag tänkt. Slutet la jag på ett kalhygge. Då hade jag gått så långt så jag tänkte att det nog var dax att lägga ner sista pinnen. Sen gick jag...och gick och gick....Fick panik och det började ploppa upp tankar på björn och galna vild grisar. Ropade ut i skogen -Caaaariiiina! Jag är viiiiiiiilseeee!!!!! Lyssnade men inget svar. Började fatta att jag nog kommit helt fel. Men det var inget annat att göra än att knata på. Rätt som det var efter en lång vandring i urskogen kom det en grusväg! Tjoohooo! tänkte jag och gick åt det håll vi kom ifrån. Men efter en stund och till min stora fasa kom jag till en ändhållplats. Va sjutton, jag hade kommit ut på en annan grusväg. Så det var bara att traska åt motsatta hållet. För gina genom skogen, det var inte att tänka på.

Och jag gick och gick. Svetten forsa för det var gassande sol och den där skogs marken var inte kul att gå i. Träsk stora diken buskage, den värsta skog jag gått i. Till slut hörde jag trafiken på 290:an. Skrattade för mig själv och tänkte att hur jävla dum är jag som inte tog med mobilen. Så korkat! Men Kattis hon är så bra på att lägga spår ju så det var inte så noga, och hon är ju inte alls rädd när hon går själv i skogen, det är tur det! Gick gick och gick. Sen kom jag fram till stora vägen, alltid nåt. Och då traskade jag på mot Uppsala. Sen var jag tvungen att stanna till, fick känslan av att jag gick åt fel håll! Stannade ett tag. Tänkte att nu håller jag på att bli galen. Beslöt att fortsätta ändå. Sen efter några kilometer...tror jag.....kände jag igen avfarten till stället vi spårar på. Blev oerhört lättad. Precis när jag gick ner mot stora grindarna stannade det en taxi. Och jag kände igen honom. Vi har tävlat på flera tävlingar, bla Tierp Östhammar och BroHåbo samtidigt i klass två. Han har en schäfer. Han skulle också till samma skog och spåra med sin hund. Så det sista 500-600 metrarna fick jag åka i en stor taxi buss! Gissa om det var härligt att vila fötterna en stund. Väl framme vid våra bilar stod en orolig Carina som hade letat efter mig. Hon hade också varit ut och ropat och letat efter mig. Villken pärs..men vänta det är inte slut än...........

Carina följde med när jag spårade med Nemo. Jäklar vad duktig han är. Han är faktiskt inte så rutinerad killen. Så jag har inga förutfattade meningar om hur det ska gå... Det går som det går tänkte jag. Och han var som sagt duktig. Kom av sig lite på hygget men jobbade på. Sen snurrade han bort på sista sträckan. Men det fixade till sig. Jag såg slutet och gick så det blev som ett spår upptag. Det blev ett lyckat spår tycker jag. Han grejjade slutet det var bra! Där fanns det en bytta med mjukmat till honom också. Mumma! Det svåra är ju vad jag ska göra. Jag måste också få mycket mer rutin. Tur att Carina var med och hjälpte mig. Hon kör på "säkerhet"!

Sen hoppades jag på nåt vis att Carina inte ville gå mitt rent utsagt jävla skit spår. Men hon tyckte absolut att vi skulle det. Jag försökte lite fint att säga att det "blevjusåkonstigt". Men positiva Carina såg det som en utmaning! Dessutom trodde hon sig hitta tillbaka från där jag varit. Jamen gud vad bra tänkte jag, då behöver man ju inte vara orolig för att komma vilse igen.... Tonic spårade bra som sjutton. Något intresse för vilt visade han men fortsatte exemplariskt på tillsägelse. Kanon. Han tog sig fram genom vätan och alla snuskiga diken och knepiga buskage. Hittade sina pinnar. Missade endast en. Kom till slutet, och sen skulle vi bara gå tillbaka. Men det visade sig att det inte gick nu heller. Så vi tänkte att det måste gå att traska över kalhygget för att komma rätt. Men på nåt konstigt vis så kom vi låååååångt åt fanders! Fattar inte hur, men vi kom helt fel...men ändå rätt för vi kom tillbaka. Hur kan det bli såhär?? Alltså vi måste ha gått många många kilometer. Mil kanske??

När vi kom tillbaka åkte vi och badade med hundarna. Ja ni, det vart en upplevelse det med. Det var en liten familj där. Två små barn. Vi frågade om det var ok att vi badade med hundarna lite vid sidan om. Dom tyckte att det var ok. Vi kastade dummys åt Nemo och Tonic. Men hundarna mest var överallt och hursom helst. Så det blev en massa gapande mattar skällande jyckar svordomar och andra ännu fulare ord. Jag säger bara: Stackars barnfamilj! De fick höra både ditt och datt. Vi tog lite kaffe och kaka när hundarna badat klart.  Då passade Wilma, numer kallad lilla puckot, på att smaska i sig en massa smarrig grillkol. Hon hittade även skit på vägen därifrån till bilen. Trevligt....Nu ska jag inte göra nåt på ett tag. Fy villken jobbig dag det blev, det är jätte laskigt att komma vilse ju! Hjärnan funkar inte till slut man är helt "lost" i huvve!

Men jag har lärt mig en viktig sak. Mobilen ska alltid med! Då kan man ju ringa och skaffa hjälp. Sen fick jag tips av han med taxin att ha GPS, ingen dum ide! Men hur funkar en sån da???? Jag kan inget elektroniskt...

I går kväll åkte jag till brorsan och tog hand om hans djur. Det gick bra tror jag. Såg en annons på blocket igår. Brorsans hund är till salu. Min andra brorsa alltså. Faktiskt (nu kommer de hata mig så in i bomben) så förstod jag att de inte skulle ha den kvar. Det är ganska jobbigt att ha hund, om den bara får gå hemma och inte göra nåt. Den är visst fyra månader nu. En tik. Inte rumsren. Tiotusen ska de ha för den. Måste vara en mycket mycket fin hund?? Hoppas hon får ett bra hem lilla hunden.

Nemo är heltänd på marsvinen. Han ligger och tittar på dem hela tiden. 

Nu ska vi gå ut på promenad. Sen ska vi sticka och spåra, hoppas att det fina vädret håller i sig!