Tränade lite framförgående med Nemo. Gjorde två gånger. Båda gångerna gick jätte bra. Belönade med en rosa pipis som han älskar att busa med! Och framförallt är den väldigt trevlig att gnaga på så den lär nog snart sluta pipa...Han hade bra fart ut och lagom tempo. Båda gångerna gick jag ut och "låtsades" hänga upp nåt i luften. Så bra det blev! Var lite duktig idag för sen la jag ner framför träningen...men vi tränade lite starter och position, eller vad man nu ska kalla det sistnämnda, använde klickern. Wilma och jag tränade också lite inkallande med ställande på kortare avstånd.

Kom på en annan sak! Jag ska ju tävla om tre veckor! måste börja spåra som en tok ju. Jag har varit så trött i veckorna nu så träningen har kommit av sig lite....Men jag ska träna på.....VI ska träna på. Retrievern och jag!!!!

Lydnaden funkar, jag vet bara inte hur jag ska få honom att orka, är rädd att han ska bli trött efter spåret, det är ju ändå ganska långt.

.....äähh jag kan ju se upptagen ut.....

Jag fick sova till klockan sju. Det var inte dumt. Nemo klev på mitt huvud och då vaknade jag. Tobbe gick upp då för han åkte och jobbade en stund. Känner mig fortfarande seg och trött. Stack ut med hundarna en timma i skogen. Började svettas efter en kvart. Det är så varmt. Ska kanske sola lite idag? När vi gick där i skogen mötte jag en kvinna med en liten jycke. Jag satte hundarna ner på sidan om stigen. Som vanligt eftersom jag aldrig har koppel med. Slarvigt av mig! Hon frågade artigt om de fick hälsa, jag sa vänligt nej. Hon sa då att mina hundar va så duktiga som satt så fint. Log och tackade så mycket. Precis då ser jag i ögonvrån att Wilma reser sig och tänker gå fram.....Ska vända mig om för att säga åt henne! Gillar inte dessa dumheter, hon tror att så fort jag pratar då kan man lika gärna göra annat! Men när tjocka matte ska vända sig om och tar ett stapplande steg bakåt för att ta tag i henne  står Wilma precis bakom mig så jag kliver på hennes lilla tass och hon skriker nåt av det grövsta. Men jag struntade faktiskt i det och sa åt henne på skarpen ändå! Ibland känner jag mig som en stor elefant! Stackars Wilma blev nästan invalid.....om man frågar henne iaf.

Sen i skogen stod det en äldre farbror och skrek i skogen. Vet inte på vad men jag gissar att hans hund sprungit iväg. Det lät så. Jag tänkte att snart kommer det nån lös jycke farandes så jag tog en annan stig och gick åt andra hållet. Sen hörde jag hur det rasslade i skogen...Som tur va så kom det inte nån hund fram till oss. Det är det värsta jag vet.....hundar som ingen har koll på riktigt....upplever det som jobbigt.....jätte jobbigt.

Nu sk vi käka frukost. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag! Vi får se.