Har lagt spår till hundarna nu på kvällen. Men precis innan ringde syrran.... Vi snick snackade lite och sen berättade jag för henne att vi varit och hämtat våra barndoms saker hos päronen. Jag är så otroooligt jobbigt dumt blödig! Hur blev det ra! Jo jag började gråta mitt i allt. Men det är inget att gråta för, jag vet,  men jag gör det ändå. Vi är så lika men ändå så olika vi syskon. Och jag berättade om minnena från skolan föräldrarna osv. Samtalet blev långt. Tack syrran för att jag fick gråta en skvätt...igen!

Strunt i det nu.

Spåren blev korta men bra!  Wilmas spår var ca 200 m långt. En vinkel, en pinne + slut. Hon går så fint i spåret. Hon kom av sig lite i början men det var pga allt ris och grenar som ligger hux flux i skogen. Då är det svårt för henne att hålla fokus tror jag. Hon måste ju hoppa fram, kräla under klättra över stock och sten. Men jag lät henne vara. Hon snurrade vid vinkeln med. Det brukar hon inte göra. Det liksom dammade i skogen. Pollen? Hundarna frustade och pustade så det var nog inget kul att ha det i näsan iaf.... Hon fann slutet där det serverades gottigott godis.

Nemos spår var rakt. Med en slut pinne. Han spårade bra idag. Mycket mer drag än tidigare. Han fick smaskens karameller i massor. Och sen hade lekte vi en stund med hans nya kampleksak. Han tyckte det var toppen.

Men jag kom på nu att jag har provat sök med Nemo! Men vet ni hur det blev då! Jo, Nemo hade svårt att gå ut till figgen för han väntade hela tiden på ett varsågod. Det sa mina tränings kompisar till mig. Men jag avfärdade det påståendet just då.  Men de var självklart helt sant. Bara jag som inte ville att det skulle vara sant just då. Sån är jag ibland. Nu ska vi inte spåra mer innan tävlingen, Nemo alltså. Wilma och jag ska ut med Lisa & Kinna? på torsdag.

I morse när vi hade gått kanske 30 minuter började Wilma att halta. Hon putsade på tassen och försökte fortsätta. Trodde bara att nåt fastnat. Vi satte oss på backen och kände igenom tassen noga. Men där fanns inget som inte skulle vara där. Så det var bara att bära Wilma! Tur är att hon är liten. Annars hade jag nog ringt på förstärkning eller bärgning. Bar henne en bit. Även den lilla hunden blir ju tung. Så hon fick nog gå en bit tänkte jag. Men när jag släppte ner henne var hältan borta. Jag tror hon fick typ sendrag eller stukade den lite. Men det gör ju ont det med. Så morgon promenaden blev förkortad en aning. Idag ska jag försöka träna lite med Nemo. Snart är det ju den där tävlingsdagen igen.....