Det är BARA måndag! Är hur trött som helst. Vet inte varför. Har sovit som en stock inatt. Ville inte vakna 4:45 när klockan ringde. Hela morgonen var som en dimma. Mitt i dimman var jag och Nemo. Vi spatserade runt i sakta mak genom byn. Attans vad trist det är att vara trött. Nemo var lika trött som sin mamms bör tilläggas. Hans söta ögon var som två streck och han travade på framför mig på hela morgon promenaden. Wilma vägrade följa med ut i morse. Jag tjatade inte på henne. Fatta hur bra hon hade det som låg kvar i sängen under täcket på en fluffig kudde och bara kunde somna om....mmmm mysigt. När jag och Nemo kom hem och vi steg innanför ytterdörren hade Wilma precis vaknat hon stod i hallen och stretchade och gäspade stoooort!!! - Ska vi gå ut och kissa nu ra? undrade hon. Visst självklart, vi andra har ju bara varit ut 1½ timma!

Idag blir det ingen träning. Tror inte det iallafall. Nemo behöver vila sitt lilla huvud. Det har varit lite väl mycket nu i dagarna. Är rädd att han lessnar.

Längtar tills helgen. Då är det ju tävlingsdax igen. Eller längtar vete katten, men jag vill att det ska gå bra. Mår redan lite dåligt av nervositet. Varför utsätter man sig för det? Vi är väl tokiga.

Jag har börjat få frågan vad jag önskar mig när jag fyller trettio. Ja, det är typ skit långt kvar tills dess. Och jag har kommit på en hel massa saker. Herregud, jag är snart trettio år. 30...låter typ ganska gammalt, men jag känner mig inte så gammal. Känner mig...ung. Det gör väl de flesta? 30, 40, 50 är ju bara siffror. Man känner sig bara till åren när man är trött. När man är sliten då kan jag känna mig som 90. Men strunt samma. Gud vad jag ältar det nu ra.... Det är kul med födelsedagar. På onsdag fyller min syster dotter år, Mathilda. Hon fyller 10 år. Tjejen har blivit så stor. Men jag vet inte än vad det blir för present....svårt....