Brorsan har skaffat hund. En Besenji. En tik. Elvira heter hon visst. Ska kolla upp rasen lite. Vet inget om den. Sen ska jag övertala dem att gå kurs att träna och bli intresserade. Annars ska de få med mig att göra! Skämta ba...

Har funderat och funderat på varför det blev som det blev i helgen. Släpp det nu! kanske nån tycker. Men neej! Ska vi fortsätta tävla måste jag grubbla på varför det blir såhär. När jag gick in på tävlingsplanen så kände jag att han inte riktigt var med mig. Han var svår att få kontakt med när vi skulle börja.  Ja, bara det säger en hel del. Han valde nåt annat helt enkelt. Och så ska det ju varken vara eller kännas. Dessutom så var nervositeten för påtaglig. Det ska kännas mer kul än nervöst och det gjorde inte det denna helgen. Känslan var inte där. Villken känsla? Jo, den där känslan att nu ska vi gå in och visa upp hur en klass två lydnad ska se ut. Nu ska vi visa att vi är bäst. Steg ett är att jag VET att han är med mig hela tiden. Det var han inte överhuvudtaget. Och då går det ju såklart inte! Man ska inte behöva picka med fingret i huvudet på honom för att påminna om att jag faktiskt finns till!!

Då började jag fundera ett steg längre, eller kortare kanske.... Vardagen. Hur ser den ut? Tog ett snack med coatchen idag med. From nu är det total noll tolerans som gäller. Vår vardag är faktiskt för bedrövlig. Och det är inte alls bra. Tex promenaderna. Han går i princip alltid lös. Och visst det funkar skita bra. Han springer inte fram varken till folk eller andra hundar. Kommer oftast eller efter ett tag om jag ropar. Jag har en lydig hund! Men hallå! Slurpar tik kiss så fort det dyker upp en fläck nånstans. Morrar och reser ragg om det kommer en annan hund inom synhåll. Det går inte att stanna och prata med en annan hundägare för då gnisslar och gnäller han för fulla muggar så jag hör aldrig vad personen säger. Kommer det fram nån till mig och ska prata tar han sats och hoppar fram, så det går inte. Armen går nästan av och jag blir jätte arg. Ja, listan kan göras lång. Visst är det korkat? Men jag är bara ärlig. Det är verkligen såhär.

Vi ska ha träningsvila i nästan två veckor nu. Vi ska bara motionera och ta tag i vardagslydnaden. Då kommer resten att bli mycket bättre. Det är faktiskt taskigt mot hunden att plötsligt ställa krav på lydnads planen och inte annars. Hur ska de veta och förstå då? Jag som trodde att han bara hade lite olater för sig....det lönar sig att tänka till och ta tag i saker. Noll tolerans!