Nemo mår si så där idag. Han är inte sig själv tycker jag. Dessutom blöder det i hans mun, men bara lite. Trist. Men det måste ju läka nån gång. Han äter och är lite busig med Wilma, annars sover han. Det blir inga lång promenader nu. Delar på dem. Jag går en sväng med Nemo och sedan en lika lång med Wilma. Då får de halva motionen och jag får hela. Nemo måste ta det lite lungt ju. Wilma och jag hinner med varann bättre när vi går själva. Det är mysigt att gå ensam med henne. Oftast går jag med båda samtidigt eftersom tiden inte räcker till.´

Åkte hem lite tidigare från jobbet idag.Har precis sprungit fem kilometer i spåret med Tobbe. Det gick bra och kändes inte alls jobbigt idag. Stegräknaren står på 18 000 nånting. Lite mer hinner det nog allt bli.

Just nu ligger Nemo brevid mig på golvet och slickar på stereon. Hungrig kanske? nää snarare har han tråkigt, det är ju tråkigt att vara sjuk. Men det är bra att han har tråkigt för det visar ju att han är lite frisk ändå. Vi ska gå ut nu.

Wilma och jag är inte oense idag. Vi ska nog gosa framför tv:n resten av kvällen. Jag och mina guldklimpar!

Tänk att det aldrig ska få vara bra! I morse luktade Nemo lite illa i munnen. Kan de ju göra emellanåt. Eftersom han är ganska nyopererad så borstar jag ju inte hans tänder just nu, spolar bara med koksaltlösning. Jag får inte heller lyfta på hans läppar och titta hur det ser ut, eftersom det kan vara risk att såret i käken går upp då. Men jag tänkte att det har ju gått en vecka sen op, så jag kan nog titta efter lite...Och det gjorde jag. Öppnade munnen försiktigt och drog ner underläppen. Det jag såg höll jag på att kräkas av.

I käken var det ett hål! Rakt in i benet! Fick panik! Började gråta. Skakade som ett asplöv... Nemo fattade ingenting.

Ringde till djursjukan. Det tog jätte lång tid innan nån svarade. Berättade hur det var. Fick veta att " min veterinär" inte jobbade idag. Då blev jag hysterisk som alltid och talade om för personen på andra sidan luren att jag inte kunde leva med att min hund hade det såhär! Gör nåt!!!

Hon sa då att det fanns en annan tandläkare där som nog kunde ringa upp mig om en stund. Visst tänkte jag, det lär ju ta hela dan innan nån har tid med det!

Men som tur var så ringde det på mobilen efter ca 30 minuter. En super trevlig veterinär. Hon frågade hur fort jag kunde komma till sjukhuset. Kan vara där på tio minuter om du vill! svarade jag. Fick komma nästan på en gång. Hon tittade i hela Nemos mun. Och konstaterade att såret gått upp. Men att det inte blivit någon "allvarligare" infektion. Hans allmäntillstånd är ju bra, pigg och glad. Hungrig och busig som vanligt.

Nu ska han äta antibiotika i tio dagar till att börja med. Vi ska fortsätta spola munnen flera gånger om dagen. Sen är det återbesök efter antibiotika kuren för att se om det läkt som det ska. Frågade vad jag gjort för fel eftersom det blivit på det här viset. Men fick till svar att det är knepigt att få det att läka ihop ibland. Den andra operationen läkte ju ihop jätte fint.

Det är väl fan att det ska va nåt skit jämt! Varför kan han inte få vara frisk? Vad har vi gjort för att förtjäna detta helvete??

Wilma och jag har varit lite oense sen i går kväll. Jag har släppt väl mycket på vardagslydnaden. Och det känns som om hon styr allt just nu. Så igår slog jag på stort och beslutade att nu är det nog! Från och med nu gör hon som jag säger, inget annat. Tex på promenaderna. Hon vill inte gå ut, just nu är alla väder alla tider på dygnet fel enligt henne. När vi väl ska gå ut så tar det jätte lång tid innan hon kommer utanför tomtgränsen eftersom hon måste nosa på en massa bra ställen först. När vi ska hoppa in i bilen och åka till jobbet så vill hon inte det heller. Hon har glömt bort hur man gör. Att gå på kanten av vägen när vi är ute och knatar skiter hon i. För hon har inte lust! på promenaderna till vardags använder jag ordet stanna väldigt ofta, men det hör hon inte för hon vill inte det.

Nu ska det bli andra bullar! Ordning och reda. Det har bara blivit en olat hos mig. Det räcker med att tala om för henne en gång så vet hon att det tricket inte går hem. Jag är så trög bara....

Kanske det blev lite osammanhängande skrivet idag, men jag är så trött att jag stupar snart..........go kväll....

Har tagit av mig stegräknaren för idag. Har blivit som besatt. Hittils idag har jag gått 23 510 steg, mycket? Ingen aning. Jag bara går och går. Men jag har bestämt att jag ska hålla mig över 20 000/dag. Då känns det bra. Plus att jag går på Friskis eller springer ungefär varannan dag. Jag älskar ju mitt nya jag. Det får man väl göra? Men vill helst att det ska bli vår eller sommar. Tänk så underbart att ut och springa en jummen kväll! Nu är det ju bara vänta på kylan.

Ska köpa en stegräknare till Tobbe. Han vill nog inte ha nån men det ska han få ändå. Han kommer att bli glatt överraskad eftersom jag tror att han går mycket mer än mig.

Jag ska göra varma mackor i ugnen nu, med mycket ost på! Gottigottgott!

Idag är det kalas. Tobbe fyller år denna dag. Vi har haft främmande av hans familj. Fikade och snackade lite strunt. Igår var syrran med familj här och grattade honom. Många fina presenter blev det.

Wilma ville också fira husses födelsedag. Hon låg i soffan och morrade åt både barn och vuxna. Snodde bullen ur handen på Tobbes farsa. Så överraskad han blev. Vi med. Hon försökte dessutom dölja det hela genom att svälja så fort hon bara kunde! Men det gick liksom inte så bra eftersom bulle var fem gånger så bred som hennes lilla mun. Hund skrälle!

Nemo låg på golvet och dreglade. Sträckte då och då ut sin långa tunga i hopp om att någon skulle bjuda en fin svart gosse på kaka. Men icke.... Han försöker åtminstonde vara lite diskret till skillnad från vissa andra SMÅ HUNDAR!

Fy sjutton vad ouppfostrade mina hundar är. Det är hemskt, för att inte säga katastrofalt! Men det är helt och hållet mitt fel, jag vet.

Nu ska vi gå en kvälls promenad. Hoppas att stegräknaren visar många tusen steg ikväll. Vi får väl se.

I morgon ska jag till friskis och genomlida ett spinningpass igen!

I morrn ska det visst bli dåligt väder... Men det finns ju inget sånt, bara dåliga kläder.

Bilden nedan visar en liten tjej som ständigt är hungrig. Inte kan man tro att den söta lilla spanieln norpar allt ätbart som kommer i hennes väg!

.....näää! Väntar bara sammanbitet på godis! Wilma kan faktiskt också hoppa upp på jätte stora stenar. Matte är lite trög och långsam med karamellerna bara. Man får ju vänta typ jätte länge....

Ett skojigt trix som vi aldrig får nog av!

Tog med mig kameran i morse också. Det blev lite bilder.

Det är så spännande med första snön. Wilma fick syn på en ekorre i ett träd. Den fick en utskällning på morron kvisten...