Nu har vi kommit hem från träningen i stan. Mia började med att ställa upp en ruta till mig och Nemo. Vi ska börja utöka avståndet en aning.....en aning, hela 20 meter. Jisses! Det känns som om det är en mil till rutan minst! Men men det ska väl gå det med. Sen fick vi prova metall apporten. Helt otroligt. Han tog den som ingenting. Nu apporterar han som aldrig förr trots några tänder mindre. Vi som knappt apporterat metall någon gång. Han tyckte det var skoj helt enkelt. Så det momentet gjorde vi bara två gånger. Mia konstaterade att det var inget vi behövde jobba så mycket med. Vi började även med nya fjärren. Från ligg till stå och stå till ligg. Fällknivs principen. Det var roligt. Men jag måste komma på nåt bra med mina handtecken. Hmmm....tåls att fundera på. Det är verkligen precision i detta moment. Detaljer...min grej? Nää.... Men det ska banne mig gå. Ska träna inne med våran kompis klickern. Just idag var Nemo gossen väldigt ivrig för jag hade kyckling som belöning. Och vad gör man inte för det gottiga! Jo, man kan ju när man ska ligga i stället för att stå börja krypa omkring jätte fort runt mina fötter. Gissa om jag skrattade!

Det ska bli en utmaning, och jätte kul att börja träna nya grejjor. Hade med mig Nemos favvo leksak idag. Den har vi bara ibland på träning och sen har jag använt den på tävling. En sån kampleksak. En läder bit med handtag. Han fullkommligt älskar den. Som belöning kampar vi och han missar ofta och råkar bita i ett finger eller så. Det gör så in i norden ont, särskilt när händerna är frusna, men vad står man inte ut med för att han ska få ha skoj!

Wilma fick vara hemma med min käre sambo idag. De har bla tittat på tv:n. Det är handboll, Sverige-Tyskland.

-Nu är det spännande Wilma! hör man från vardags rummet. Säkert jätte spännande undrar Wilma och hoppar upp på ryggstödet på soffan och glor ut genom rutan och funderar på vart ekorren är någonstans....

Villket fint väder det blev på eftermiddagen. Hundarna har varit hemma från jobbet en tid nu. Tobbe tar hand om dem och går ut en sväng på dagen. Och villken tur det är då! Fick veta att det går ev hund kräksjuka nu! Och det vill jag inte att hundarna ska få. Visserligen kan de få det ändå, men risken är ju mycket mindre. Både Wilma och Nemo mår bättre av att vara hemma på dagarna. Då kan de vila sina små huvuden. Det går bättre med allting när de är hemma. Så jag gör nog oss alla en tjänst genom att ha dem hemma. Wilma vill inte vara på jobbet. Hon vill sova i min säng eftermorgon rundan. Eller i soffan...

Ringde till djursjukan idag. Nemo ska ju tillbaka på koll. Igentligen inte föränn i mars månad, men jag tänkte att det är lika bra att få det gjort.... Käkarna ska röntgas och de vill se att allt verkligen är som det ska. När jag ringde började jag nästan grina. Fånigt va!!?? Jag fick liksom en svart klump i min mage och tänkte tillbaka på hur mycket vi varit där han och jag. Tanken på att lämna honom där gör så ont. Men han ska "bara" vara där på dagen, och hämtas på eftermiddagen. Men det räcker till. Hursom så fick jag en tid i mitten av februari. När jag lagt på luren kom jag på att det var nånting då....TÄVLA! Vi ska ju tävla bara nån dag efter. Så jag ska boka om tiden och ta en tid i mars iallafall. Då blir det som det ska. Jag ska alltid krångla till det. I går upptäckte jag en liten bula vid Nemos öga. Som en liten knöl...Genast utbrast panik inombords. Men idag verkar det som om den är borta. Gissa om jag är glad för det. Jag avskyr allt vad knölar heter! Dessutom behöver en knöl, bula, bulle,utbuckning, eller vad man nu vill kalla det inte vara livsfarligt. Det är Nemo ett bevis på! Det där blev typ konstigt.....jag menar alltså knölen PÅ Nemo inte att han ÄR ett bevis på en knöl. Fattar ni? Han är ingen knöl.....ääähh strunt samme.

Snart ska vi åka till stan och träffa Mia och Veronica och Visa. Vi ska träna lydnad. Det blev inställt förra veckan så det ska bli super kul idag. Läääängtar! Treans moment! Tjolahopp!

Har precis varit ut på morgon promenaderna. Ja, det blev två idag. Wilma vägrade gå ut i regnet. Då fick jag gå en timma själv med Nemo först. Sen var jag och Wilma ut en kortare runda efteråt. Men det är effektivt att gå med Nemo själv. Man kan gå hur fort som helst och behöver inte vänta på Wilma som oftast inte har så bråttom. Så vi gick långt i morse, och fort!

När vi gått halvägs ungefär hände nå´t. Plötsligt travar en jätte fin räv över gång vägen! Ungefär tre-fyra meter framför oss. Den lunkade ganska sakta. Den stannade till och kikade på oss och lubbade sen fort vidare över åkern. Vi stannade också. Ni skulle sett Nemo! Han fick jätte stooora ögon. Han kröp liksom ihop lite och sträckte ut halsen som för att kunna se bättre. Han tyckte nog att attans villken stort skogs djur. Svansen hängde bara rakt ner. Nemo tittade storslaget på räven när den sprang vidare. Tittade länge. När vi sedan fortsatte sniffade han ivrigt i snön och försökte lokalisera vart den tog vägen. Nemo tyckte att det var en spännande upplevelse tror jag. Det var en jätte stilig räv. Hoppas den slipper skabb och elände. Rävar är vackra djur. Kul att få se en på nära håll tidigt på morgon kvisten.