i morse åkte jag till Lunsen. Där hade Jenny och jag bestämt att vi skulle spåra idag. Så gjorde vi också.... När jag höll på att rota bland spårprylarna så som från ovan bara dök den upp, WILMAS SPÅR SELE! Då tänkte jag att den här dagen kommer bli en super bra dag. För som jag har letat efter den där dumma lilla selen. Blev jätte glad. Dessutom så fick Wilma vara med och spåra hon me'! Jenny blev lite sen så jag gick ut ett spår till Diezel innan hon kom. Han fick två pinnar tre gossedjur och boll och godisbytta på slutet. Spåret blev kanske....typ.....ungefär......3-400 meter långt, inte så långt iaf. Sen gick jag glatt ut ett spår till Wilma, som vanligt lyckades det bli ganska kort. Hon fick både pinnar och gosedjur och godisbytta med plättar på slutet. Jenny dök upp och fick gå ut Nemos spår. Gör hur du vill sa jag, men gärna lite trixigheter med apporterna, tre små mjukisdjur två pinnar och godisbytta på slutet. Hon begav sig ut och var borta ganska länge................

Diezel var jätte duktig idag. Han spårade väldigt långsamt och metodiskt. Men han fixar vinklarna och apporterna suveränt bra. Vi kom fram till att han troligtvis behöver mycket spår träning för att finna sig.....han har ju knappt spårat. När han är mera medveten så kommer troligen hastigheten att öka, idag var det lite "skalman-style" i spåret  . Tror att han inte är lika lätt motiverad som min flatte, kan visst vara så med rottisar har jag förstått. Flatten blir ju galen så fort man tittar på den, rottisen blir inte det.....på samma vis ...... Sen vet jag precis hur Jenny känner det. Vad är bra? Hur ska det vara? Vad ska jag göra? Ska jag hjälpa? Det är jätte svårt att veta. Och den där förbannade linan. Men jag lovar, man lär sig hantera eländet. Det kommer att lösa sig bara man ligger i och tränar på. Till nästa gång ska jag läsa på lite i min braiga spår bok vad och hur vi ska kunna göra för att göra det ännu mer intressant för honom.......

Wilma var för taggad när det var hennes tur. Hon for som en toka överallt och undrade varför jag stannade och trasslade ur henne ur linan. Ibland var hon som ett nystan. Fick bli lite förbannad på henne för att hon skulle sitta och vänta till jag var klar med utlindandet av liten jycke ur röd spårlina. Men till slut så..... Hennes spårning var lite hur som helst idag, men hon var nog mest glad över att få vara med den här dagen.

Nemo var suveränt duktig idag. Och den kan jag ju säga att Jenny   också var. Hujeda mig viket redigt spår hon gjort! Det var jätte lååååångt!!! Typ hur kul som helst. Nemo låg på som f-n i linan. Linan fick jag ha lindad runt handen. Har brännskadat mig! Han missade förtsa apport pinnen, den låg lite på en gren i en liiiiten gran el dyl. Han var så jädrans intensiv där i början. Sen grejjade han resten sådär jätte bra som bara han kan. Jag känner mig säkrare på min hund nu. Jag litar på honom att han hittar rätt. Och att han löser problemen som dyker upp. Och det gör han ju såklart! Matte är en fjant!! Han var rejält trött på slutet och vi var ute ganska länge så det var som sagt ett redigt spår.... Apporterna låg nergrävda och uppe på stenar mm i hela spåret, jisses vad han tyckte om det!

TACK JENNY FÖR EN HELKUL SPÅRDAG  !

Efter spårandet for jag vidare till Sunnersta backen. Där mötte jag och hundarna upp min syster och hennes vovve Mio. Idag skulle det tränas back-träning! Först tog vi en sväng med hundarna i motionsspåret som fanns där, hade jag absolut ingen aning om. Det var typ hur fint som helst! Sen fick vovvarna sitta i bilen medans vi sprang. Jag vet inte hur många gånger vi sprang och gick upp o ner för backarna och trapporna där. Men vi höll på sammanlagt 50 minuter. Jag är fruktansvärt slut nu. Min syrra är full av upptåg! Men det var en jäkligt bra ide, varför bara springa som vanligt? Det här bränner bra det..... Det är fullkommligt vidrigt när man är helt slut knappt kan andas men en liten jävul i en säger SPRING UPPFÖR! Det går, men det är inte mer just nu.... Min syster är den allra bästa  ! Utan henne hade jag aldrig gjort det vi gjorde idag. Och vi ska göra det igen. Det är riktigt kul faktiskt......nja....åtminstonde efteråt.... Vi tog en till sväng med vovvarna efteråt för att sluta svettas och varva ner.

När jag kom hen grillade vi lite smarrigt käk. Mmmmm.....så gott det va! Nu ska jag inte göra så mycket mer idag. Vårda mina ömma slutkörda lår kanske?