............inte med ett första pris. Det blev 152,5 poäng idag. Nollade läggandet och endast 5 på inkallande med ställande. Annars var det hyffsade poäng på resten. 8:or och 9:or. Men det räcker inte ända fram med en nolla som sagt. Jag är nöjd på sätt och vis ändå. Men det där jäkla läggandet. Om jag ändå fattade varför men det gör jag inte. Som sagt vi missförstår varann på nåt vis. Men vi får väl vara nöjda med att vi vann!

Dessvärre gick det inget bra för våra kompisar Veronica & Visa heller. De fick också ett andra pris. De nollade också läggandet. Det gjorde nästan alla hundar. Annars hade vi ju kunnat fira deras LPI! Vi tar det nästa gång. Jag har redan anmält till två tävlingar till senare i vår. Nu ska min käre hund få en välbehövlig träningsvila. Måste justera lite i min träning. Och dessutom tror jag att jag ska skippa handtecken i ink med ställande. Resten av momenten funkar ju som sagt bra. Så nära igen och såååå synd. Jag ska hänga undan "vinnar kostymen", den behöver samla damm ett tag. Vi ger inte upp. Ska ta ett snack med coatchen!

Ska även lägga lilla Wilmas skydds träning i träda ett tag framöver. Det är tuff träning som kräver både tufft psyke och en rackarns massa styrke träning. Hon har visserligen både och men även de ballaste jyckarna måste vila ibland...

Och jag är så dum så jag tänker åka och tävla ändå. Sen får det vara nog ett tag. Vi har såååå mycket att jobba på. Men jag har en plan för dagen och jag ska skärpa mig och försöka iaf det bästaste vi kan såklart. Inte rikta in rutan, vara schysstare dvs tydligare, inte förbereda så mycket bara tuta och köra. Har varit ut en runda i skogen. Nemo kräktes. Inte heller nån bra start på dagen direkt. Men det var galla. I vanliga fall får han frukost mycket tidigare så lilla magen var nog tom för länge sen. Han ska få lite frukost.

Jag ska sätta på mig vinnar kostymen. Det kan gå vägen, det känns bättre än igår.

Vi är trötta till tusen. Tänk att en tävlingsdag tar så på krafterna. Men jag vill bara att hela världen ska veta att jag älskar min jycke! Är så otroligt tacksam att han är min. Att han är frisk nu och att vi har så många skojiga stunder tillsammans. Det är nyttigt att det går åt skogen ibland. Det ska inte vara enkelt helt enkelt! Det är inte världens undergång ju, men det känns så timmarna efter en dålig tävlingsdag. Och jag vill ju att han ska förstå mig. Men jag tror att det är för mycket missförstånd mellan oss. Små sådana men det är tillräckligt för att det ska gå åt skogen. Vi tar sats igen! Vi kan ju fortsätta tävla tvåan senare i år. Tutar och kör i morrn, sen får det va ett tag. Satsar på brukset ett tag nu. Just det, en annan tanke har slagit mig. Nämligen följande. Alltså förra året gjorde vi typ ingenting. Han var ju sjuk och genomgick två stora operationer och det är ju underbart att han är med mig idag. Sen han friskförklarades i november har jag tränat ganska mycket. Han kanske behöver en liten viloperiod? Kan det vara så?

Nu ska jag proppa i mig chips och cola. Och titta på melodifestivalen. Bara kvälls mysa innan det är dags att sussa!

Tävlingen gick inget bra. Nollade läggandet och så strulade rutan. 153p blev det. Synd,det var ändå så nära. Men så är det med nollor kommer man ingenstans. Hur det känns? Åt helvete rent ut sagt. Men det som gick bra gick väldigt bra. Och Väsby BK var en jätte trevlig klubb. Det var det.

Eftersom jag var tvungen att rensa skallen lite så tog vi en jätte lång promenad i det jätte fina vädret. Hundarna tyckte det var mysigt och de passade på att busa på åkrarna. Tok rusa. Men precis när de lekt färdigt och Nemo kom upp på vägen var han block halt. Tänkte att nu har det gått åt pipsvängen, nu är det nåt som gått av. Tassen eller tån eller nåt. Lyfte upp hans tass och där i ena trampdynan satt en gigantisk tagg! Måste ha gjort jätte ont. Men jag fick bort den lätt och när vi gått en bit var han som vanligt igen. Phuuu.....det var tur.

Har funderat mycket på tävlingen. Och jag har en del saker för mig som snurrar till det i skallen på oss båda. Och det är inte bra alls. Bla ska jag sluta rikta in rutan. Det är kanske därför han springer fram och fjönar sig med att lukta och leta. Ska testa att låta bli i morgon, om jag inte flippar ur och blir för nervös så jag glömmer allt och lite till.

Har kört lite skydds träning med Wilma idag med. Det gick bra med den träningen. Hon börjar få till det. Nu ska vi vila inför morgondagen...........

Ja det var så konstigt idag när jag kom hem. Tobbe var precis ut med Wilma och Nemo så jag väntade på gårdsplanen när jag kom hem för jag tänkte att de nog inte var så långt borta. Väntade en stund och mycket riktigt rätt var det var kom de i full karutta! Hälsade på Wilma och sen Nemo...men nåt var fel! Hans svans hängde liksom som en pinne rakt ner. Tänkte först att jäklar har han fått vattensvans? Har inte varit med om det förr så jag vet inte alls hur det ser ut. Men han var glad och så. Kände på hela honom och så även hans svans. Men han hade inte ont. Var liksom som vanligt. Gick en liten runda och kunde snart konstatera att allt var normalt. Men så kom vi in på tomten och då åkte svansen ner lite och han vädrade i luften. Ja helt klart är att nåt måsta ha hänt. Han såg ut att ha blivit skrämd av något. Jätte märkligt. Konstigt att inte Wilma reagerat. Fattar ingenting. Han blir ju normalt inte skrämd eller rädd.

Nu är det iaf fredag. Och jag mår pyton av nervositet. Men det är som det är med det. Provade några lägganden nu på promenaden och det gick bra. Det är inget att fundera på bara tuta och köra.

Har nyss hemkommit från träningen. Känner mig lite mer uppåt nu. Det gick bra och jag fick beröm av Mia för hans fina lägganden. Idag hade vi krokofanten. En röd plast pip krokodil som vi lattjade med. Han blir jätte lattjo av pipisar så i morgon måste jag inskaffa några nya fina pipisar. Tyvärr slutade Nemos röda "krokofant" att pipa efter en stund. Han bet bort alla onödiga utstickande pluppar på den. Dvs några av benen och svansen och faktiskt en del av huvve också. Ja, det går faktiskt precis lika bra att knapra på saker trots att han har några tänder färre än en del andra jyckar...

Wilma fick vara hemma från träningen. Hon har fått för sig att hon ska titta ut genom fönstret typ hela tiden. När jag kom hem från träningen såg jag ett litet huvud sticka upp i vardagsrums rutan. Gick fram till rutan och ställde mig och tittade tillbaka. Hon glodde bara förvånat på mig några sekunder sen insåg hon....Gissa om hon blev glad när hon insåg att det var mammsen som kom. Tidigare idag när jag var ut med hundarna fick hon tok spunk rabies på gräsmattan. Ja, ett sånt där fri spel ni vet. Hon hoppade runt och rusade som en tok och högg efter Nemo. Stackarn blev ju jätte förvånad. De sprang några varv och jag kunde inte annat än att tok skratta, det ser ju ut att ha så skoj! Sen hörde jag bara att det tjongade till! Ånej!!! Wilma sprang in i grannens torkvinda. Hon rullade runt några varv på gräsmattan men sprang bara i all iver vidare efter Nemo. Helt crazy! Tänkte att nu spårar det ur totalt. Ropade att de skulle sluta  lubba runt! Ähh det var ingen fara med Wilma hon klarade smällen. Men man vet aldrig om de gör illa sig eller så... pjoskig jag e va....men hon är ju så liten...Men mycket tåligare än jag tror!

Idag ska jag åka till stan och träna. Vet inte riktigt vad vi ska träna på men om inte annat kan jag behöva lite tips från coatchen:) Behöver träna på mycket men inte såhär inför tävlingen då måste vi fokusera på det viktiga dvs det vi ska göra då. Nu blev jag nervös igen... Ska inte tänka så mycket på det....

I morse blev Wilma jätte lycklig. Eftersom hon hade en liten olycklig magåkomma härom dagen så fick hon vara utan mat en dag. Men i morse vankades det smarrig frukost som hon åt upp som om hon aldrig sett mat förr. Förstår henne. Jag hade också slängt i mig käket. Sådan matte sådan hund...

Om vi lyckas ta ett LPII ska jag nog satsa på brukset ett tag. Tar vi inget LPII vet jag inte vad vi ska göra...fortsätta eller lägga ner? Det är frågan. Kan älta hur mycket som helst....nu blev jag nervös igen. Svettningarna liksom bara kommer över mig.....magkatarren också....Shit! varför blir man såhär nervös?

Klockan fyra i morse vaknade jag av att Wilma skällde som en tok. Tobbe gick upp och tittade efter vad som stod på. Hon satt bara och skällde i soffan ut genom fönstret. Inget märkvärdigt egentligen. Tänkte att hon nog skällde på rådjuren utanför fönstret. Vi upptäckte ju inget särskilt så vi somnade om. Strax före fem var det dax igen. När jag gick upp och ut med hundarna försvann Wilma på tomten. Nemo och jag gick tillbaka för att leta efter henne. Hon hade lagt sig på gräsmattan. Stackars Wilma hade ont i magen! Hon vågar inte bajja då. Utan kurar ihop sig till en liten boll. Stannade en stund på gräsmattan. Sen sa jag att vi nog skulle gå in. Det tyckte hon var en bra ide. Hon hoppade upp hos husse i sängen, det blev till att gå själv med Nemo. När vi kom hem gick vi ut igen jag och Wilma, men hon ville ändå inte göra nåt ute. Ibland är hon hopplös. Hon håller sig tills det....svämmar över.  Hon tycker det är otäckt att vara dålig i magen. Hon har varit sån sen hon var ett år ungefär, då fick hon en borrelia infektion som satte sig på magen. Det tog mycket lång tid innan de kom på vad det var för fel. Nu har hon varit frisk i många år. Men det händer ju att de av nån orsak (äckelpäckel i naturen)blir magsjuka eller får tarm störningar nån gång om året eller så. Ja, åtminstonde händer det henne, för hela hon är som en sanitär olägenhet ibland! Husse har varit gullig och tagit hand om henne idag. Nu är hon bra i magen igen. Hon ska få mat i morgon bitti. Det är bra för lilla magen att vila sig efter ett sånt här trauma.

Har tränat lite med Nemo. Tog med mig lite pick och pack och begav mig tillsammans med Nemo till en upplyst fotbollsplan. Där ställde jag upp en ruta. Brevid ett fotbollsmål och sen placerade jag lite saker på andra sidan av rutan. För att träna lite av det som hände i Bro-Håbo...... Satte fast ett snöre på hans favvo pipis för att kunna leka lite jaktlek när vi tränade läggande, det tyckte han var typ jätte skojigt. Men det känns som om ett LPII är omöjligt just nu! Hur f-n ska det gå till? Dessutom är det träligt på jobbet just nu. Det gör mig helt slut.

Tänk om jag fick bli hemma fru! Då kunde jag laga mat och baka varje dag & städa och pyssla. Ha mer tid med hundarna och mig själv. Känns som om tiden bara forsar iväg just nu. Till villken nytta?