Nu på kvällen var det dags för lite lydnads träning för Mia. Det var ett tag sedan eftersom vi mest spårat sista tiden. Veronica och Visa var med också. Nemo gillar Visa, han tycker hon e fin =) På frågan om vad vi ville göra idag så ville jag träna fjärr och stegförflyttningar. Det tycker jag är så svårt. Men när Mia står framför oss och talar om hur det ska göras och berättar för mig vad som blir tokgt så blir det ju så otroligt bra! Jag är så impad över min jycke. Han var på G idag. Så kul. Trots att jag inte är i någon bra form (30års kris?) så gick det så jädrans bra så det riktigt värmer i hela kroppen. Å vad jag älskar de stunderna av små AHAAA! upplevelser. Angående fjärren har jag gått på tok för långt fram i träningen. Jag ska backa och bara öva på "neråt" och "stå". Sitta på huk brevid honom och låta honom stå still ett tag innan belöningen kommer så att han själv hinner få in känslan i kroppen. Jag har ju belönat hitan och ditan och varit allmänt slarvig.....märkte jag nu. Mia förklarade för mig hur jag skulle röra mig i stegförflyttningarna. Och trots att jag nästan bara tränat med honom när det är dags för käk så har det gett otrolig respons. Han är med vid min sida och förflyttar sig bra. Problemet är jag och mina rörelser. När jag gör förflyttningarna påpekade Mia hur jag går. Vi skrattade..... För jag stod rakt upp och ner och flyttade lite vänster och lite höger och sen sa Mia -Ser du hur du går? Öhhh tänkte jag....Det visade sig att jag nästan går i en cirkel. Hur snurrigt som helst....Jag torrgick till en början utan hund. Det gick ju bra. Men tänk vad svårt det blir så fort han är där på min vänsta sida. Då kan jag knappt röra mig åt höger.... Jag har nog det där fenomenet att inte kunna göra fler saker på en gång. Sen tror jag att jag har en hund med mer kapacitet än vad jag har en aning om. Minns just att det var det Thomas sa på lägret i sommras. Han är duktig min Nemo. Tänk om bara matte kunde skärpa sig också. Nu ska jag träna på tills nästa tränings pass med Mia. och vi ska banne mej få till stegförflyttningarna och ligg-stå-ligg:et. Vi siktar ju på en trea kanske till vintern. Men då måste jag ligga i ordentligt.

Veronica och Visa har ju haft en massa otur med Visas Erlichia, livmoderinflammation och andra åkommor. Veronica trodde aldrig att hon skulle bli sig lik igen. Eftersom hon varit slö och ointresserad en lång period. Men idag var hon sitt gamla jag igen. Så underbart roligt att se. Hoppas de tävlar inom kort så de får sitt LP, bara ett första pris kvar för deras del. Nu är hon på banan igen. Nu ska vi glo på sport ett tag. Rolf-Göran och hans Ninja tog ju en silver medalj idag i hoppning! Kul. När är det dags för OS i lydnad och bruks då? Mer hundsport på TV:n!!!!!!