Jag har börjat dricka AloeVera igen. Alltså det är en mirakel kur mot trötthet! Jag är så fruktansvärt pigg. Har babblat mer än jag borde hela dagen på jobbet idag. Sprungit omkring som en raket och varit uppåt till tusen! Men jag har druckit lite för mycket tror jag.....har fått utslag på magen och det kliar i min armhåla. Behöver ju inte vara Aloe Veran men nå't är det.... Ja, eller så är det min 30 års kris som är på G! För jag tror jag har lite kris just nu. Jag ska desutom göra en tatuering. Jag vet!! Helt konstigt men det ska jag göra. Och det har jag beslutat nu. Så det är inget att göra åt. Många tycker det är dumt.....bla min sambo. Men jag tror han kommer att ändra sig. Han har inget val. Eller rättare sagt han liksom kved lite när jag berättade det.... Då frågade jag om han tyckte att det var fult. Men se det tyckte han inte. Jag tror det kommer bli fint. Ska bara göra en liiiiten en...... När? det vet jag inte riktigt. Sen senare.....Vad? Det säger jag inte.... Jag har tänkt flera år att jag ska göra en, nu är det på tiden att göra något åt saken!

I morse klockan 8:40 var jag ner till Djursjukhuset för att lämna Nemo. Han skulle ju på återbesök och kolla att alltihopa är som det ska. Väl där satt jag med veterinären, Ann heter hon och är bara helt fantastiskt, och gick igenom vad som skulle hända idag. Han skulle ju bara bli lite drogad först så att de kunde ta några bilder på hans huvud. Men Ann kom till sans och tyckte att det var lika bra att söva ner honom ordentligt. Han är ju ganska livlig min flatte tok =) Sen gick Ann och en sköterska kom. Vi fyllde i alla papper mm. Eftersom Ann hade många patienter denna dag var det inte hans tur förränn på eftermiddagen. Så jag fick ta med honom till jobbet igen (jobbar brevid djursjukhuset och har hundarna med mig på dagarna), så skulle de ringa när det var dags. Snällt faktiskt tycker jag, inget kul för honom att sitta i en främmande box hela dagen i onödan. Sagt och gjort. Sen blev klockan halv två ungefär då ringde telefonen och vi lubbade ner. Han fick lilla sprutan och kilade glatt som attans med sköterskan. Jag grinade som vanligt...... Sen väntade jag otåligt i ca två timmar. Då ringde  de och allt var klart. Satt i väntrummet när en glad för att inte säga överlycklig flatte kom ut med en sköterska! Något groggy men ack så lycklig.

Allt såg bra ut! Tyvärr ska jag ringa på onsdag för att få prata med Ann ordentligt, hon hade inte tid. Men skit samma. Jag fick veta att allt är bra nu! Min tokiga flatte är frisk i sin tokiga mun!

Fick beröm av Ann för att han var i sån topp kondition! Det var väldigt oväntat måste jag säga. Men hon sa han hade otroligt bra puls och allt sån't! Inte dåligt. Jag som alltid tror det värsta. Kul!

MIN HUND ÄR FRISK NU!